Regn är bra för diciplinen

Det regnar. Utanför arbetsrummet fönster tittar jag på folk som skyndar förbi med regnkläder eller paraply. Marken är blöt. Träden börjar anta en ljusgrön, gul, röd färg. Det är höst. En regnig höstdag. Det stör mig inte det minsta.

Jag måste skriva klart en inlaga tills imorgon bitti. Trots att ämnet är sjukt tråkigt har jag flyt i skrivandet. Mycket märkligt och ganska ovanligt för att vara mig. Jag brukar vara känslostyrd i mitt skrivande och behöva värka ut inlagor som handlar om tråkiga saker ord för ord.

Tror att min flitighet beror en kombination av att jag inte har något val eftersom jag ska vara borta nästan hela nästa vecka och att det regnar. När hösten kommer kan jag riktigt längta efter regnet. Att få vara inne och mysa och dricka te. Tända ljus. Idag är en sådan dag. Det gör inget att jag behöver arbeta. Jag har en stor kopp latte och lite lyxkakor vid min sida och jag skriver så flitigt så. Några pauser har det blivit dock - behöver ju läsa vad som hänt er andra sedan igår. Det är bara att erkänna. Jag har blivit en bloggjunkie.

Idag är sista dagen med sprayen. Ikväll Otrivellesprutan och imorgon vilodag. Känner mig stinn av ägg. Har dessutom en märklig sträckning i vänster sida. Det är mest ägg på vänster sida - undrar om det är därför. Sträckningen har suttit i under flera dagar. Denna outgrundliga kropp man är hyresgäst i.

Har lite ont i magen över allt vi kommer att få veta nästa vecka. Nästa vecka är helt klart ingen vanlig vecka. Mycket kommer att ha förändrats när jag sitter här nästa söndag. Då kommer vi veta om det var några ägg i äggblåsorna, om några embryon delat sig tillräckligt bra, och om vi till och med har fått några över till frysen. Jag kanske är en "ruvare" nästa vecka.

Varför kan man inte snabbspola framåt ibland. Fast det är klart. Känner mycket hellre det behärskade magknipslugn som jag känner idag - än den bottenlösa förtvivlan som jag kommer att känna nästa söndag om något går snett. Vill att allt ska gå bra och att jag ska kunna snabbspola fram till den förvissningen. Känner mig av någon anledning liiite mer hoppfull just nu och försöker hålla fast vid den känslan. Det är vår tur nu - det måste vara det.

Vårturvårturvårturvårturvårturvårturvårturvårturvårturvårturvårturvårturvårturvårtur - så det så.