12 ägg utplockade!

Vaknade kvart över sju i morse. Lyckade på något mystiskt sätt ändå sova förhållandevis gott i natt och kände mig ändå ganska stark. Trots att jag var illamående av nervositet, magen krånglade och jag bara ville att det skulle vara över. Maken lyckades snabbt göra sitt. Trots de skumma förutsättningarna. Mycket impad.

Vi kom fram till Sophiahemmet straxt före nio och fick sitta i ett eget rum, en sköterska satte en grej i armen och sen fick vi vänta, och vänta. Inte helt rätt tillfälle att behöva vänta länge. Något hade strulat och vi behövde till slut vänta en timme innan vi fick träffa den snälle barske läkaren. Kändes mycket tryggt att det var han som skulle göra plockningen. Jag fick byta om till tjusiga stickade långa strumpor och en blå rock och gå ut i undersökningsrummet. Läkaren hade sagt att själva utplockningen inte skulle ta mer än 7 minuter vilket kändes betryggande. Jag fick lokalbedövning, morfin och smärtstillande och lugnande (eller om det var morfinet som var smärtstillande eller lugnande). Och det kändes faktiskt nästan inget alls. Otrolig lättnad! Maken klappade mig på huvudet under hela tiden och det var så skönt att han var med. Att han var så stark i allt det läskiga.

De fick ut 12 ägg! Vi kände oss mycket lättade när allt var över och jag låg på britsen utanför. Vet att det är kvalitén och inte antalet som spelar roll, men det känns som om det är så många fler chanser att något är bra när man får ut så många. Den riktiga domen kommer ju imorgon. Hoppas, hoppas, hoppas att något var riktigt bra av alla ägg som jag burit.

Har precis sovit flera timmar. Var helt utmattad när vi kom hem och antagligen lite groggy av citadonet. Nu känner jag mig piggare, men kan fortfarande inte gå upprätt för att det gör för ont och mår egentligen bara ok när jag ligger ner. Det är hanterbar smärta dock. Har alltid haft sjukt ont vid mens, så jag är van.

Nu ska vi äta god thaitake-away, Ben & Jerry glass och titta på några fler Heroes-avsnitt. Maken är så ompysslande så.

Kärlek. Jag är så lyckligt lottad som har så mycket kärlek i mitt liv. Maken som är så fantastisk och en helt underbart stöttande familj och underbara vänner. Det är vid prövningar som detta som man verkligen inser hur viktigt sånt är. Det är så stort att få ta emot så mycket kärlek.