Amning del 2

Tack för peppning. Var på BVC idag, de vägde vägde 4492 och 4565 gram. Nu har han gått om henne i vikt. De är redan så stora, helt underbart.

Jill, BVC-tjejen, gav oss ett amningsträningsprogram. Nu ska jag försöka amma honom tre gånger per dag under fem dagar. Varje gång ca 10 minuter. Först börja med plasttutan och sedan när han kommit igång försöka ta bort den. Den fungerar tydligen bara tills de är tre månader och måste arbetas bort. Så får vi se hur det går. Skönt att ha en plan i alla fall. Hon tyckte även att min urpumpningsplan var bra, dvs. att pumpa ut i två månader till. Att de helst skulle få i sig lite bröstmjölk varje dag i vart fall tills de börjat äta produkter som innehåller gluten. Det känns helt ok. Pumpningen är jobbig, men det fungerar. Tiden går fort. Och om träningen ger resultat och han börjar amma bra så kan jag ju sluta tidigare.

I övermorgon bär det av till Roslagen en vecka och semester med svärföräldrarna. Ska bli underbart med lika delar avlastning och Sverigesommar (vem hade trott att jag skulle se fram emot en hel vecka med dem för några år sedan, tänk vad lite sömnbrist kan göra...). Bad, bastu, grillning och mygg...

Amning - förvånande laddat och starkt

Det är svårt med amningen och det är förvånande laddat för mig och starkt. ger mig en känsla av misslyckande. Som att min kropp än en gång sviker mig. Ändå vet jag ju egentligen att det inte är så, att jag är fånig och att småttingarna går fint upp i vikt och att det är det som är viktigt. Dessutom finns det stora fördelar med flaskmatning, som att de alltid kan bli mätta, att jag slipper amma bland folk jag inte vill amma inför, att min man och jag alltid kan hjälpas åt, att andra kan hjälpa till också.

Lilla J har blivit ganska bra på att amma, men orkar fortfarande inte alltid äta sig mätt. Det rinner och slabbar en hel del också. Lilla S har fortfarande inte ätit ett helt mål via brösten. Han kan när han är duktig äta så att han håller sig en timme - max en och en halv. Ofta blir han bara frustrerad och misslyckas helt. Han är bättre med "plast-tutan" (en sådan som man kan ha för att skydda såriga bröstvårtor, tydligen mer lik nappflaskan och därför lättare för honom) än med bara bröstet, men inget går bra. Jag kämpar på och tränar honom, men med två att hinna med är det svårt att hinna med att träna honom så ofta som jag borde. Jag vill så gärna att det ska gå, men det känns ganska hopplöst. Ännu pumpar jag ur så att en stort del av hans dagsintag kommer från brösten och vi har bestämt att jag ska försöka göra det i två månader till dvs. till att de är 4 månader (eller 3 om man räknar från bf).

Jag vet att ersättningen också är bra, men ändå kan jag inte låta bli att bli ledsen över att det inte fungerar. Tänk att amningen är så starkt förknippad med moderskapet även för mig, som egentligen "vet bättre". Är glad över att det fungerar så bra som det gör med lilla J i alla fall, annars skulle jag nog känna mig ännu mer misslyckad (trots att jag vet att jag inte borde).

Återbesök SÖS

Återbesöket på SÖS gick bra. Allt såg bra ut och det var två välmående barn enligt den snälla läkaren. Härligt!

Vägen till SÖS var dock lätt hysterisk. Busstrejken gjorde att vi fick gå större delen av vägen dit och när vi dessutom vid tolv insåg att det var ett och inte två som vi skulle vara där fick vi promenera vårt snabbaste hela vägen dit. Trots detta kom vi tio minuter för sent med andan i halsen och värkande ben. Snacka om att jag har blivit bättre som klarade en sådan strappats. Att inte träna på tio månader gör inte direkt underverk för benmusklerna (för att inte tala om rumpan av någon anledning, den är alldeles slapp...). Jag brukar inte vara supervältränad, men långa promenader är min grej. Jag kan alltid promenera. Under graviditeten kunde jag inte det till mitt stora förtret. Det är så härligt att jag kan göra det igen.