Två små underverk

Nu är de här - våra underverk. Det är så stort, fint och fantastiskt att det det inte finns ord.

Jag var hos BM i v. 35+2 för en flödeskoll. Det visade sig att den ena småttingens flöde hade blivit betydligt sämre och vi skickades vidare till SÖS för fler tester och nya beslut. Läkaren på SÖS bestämde sig för att jag omedelbart skulle läggas in för fler tester och nya beslut under dagen därpå. Det var bara att åka hem och packa en väska. Vi var chockade och allt kändes helt overkligt. Dagen därpå beslutade min läkare utifrån den dagens tester att vi inte skulle vänta längre utan att jag skulle förlösas med kejsarsnitt dagen därpå dvs. i lördags. Ännu mer overklighetskänsla och hem igen för att packa ytterligare saker. På kvällen fick vi träffa en barnläkare, narkosläkare och pratade länge med barnmorskan. Vi kände oss verkligen omhändertagna. Det förändrade dock inte känslan av overklighet och vår nervositet.

Så kom de till slut. Våra småttingar. Lyckan finns hos oss nu. 44 och 45 cm långa var de när de föddes och de vägde 1854 och 2210 gram. Allt har gått jättebra, men eftersom de var lite tidiga och så små, så har de vårdats på neonatalavdelningen här på SÖS. Förhoppningsvis får vi ta med dem hem redan på söndag och sedan vårda dem med hemvård.

Jag sitter vid datorn på neoavdelningen, så den långa versionen kommer sedan.

v.36 (35+0) - fortfarande sjuk

Det går inte över. Jag blir sakta bättre, men bra är jag verkligen inte. Sover halva dagarna, orkar ingenting, snorar, hostar, lever mitt liv i soffan tittandes på tv-serier. När jag sett två avsnitt måste jag sova igen för då är jag alldeles utmattad. Helt galet! Läkaren sa att det är så när man är höggravid och sjuk - ingen bra kombo. Det kan jag definitivt intyga att det inte är. Den lilla energi som jag hade innan är nu helt borta och måste byggas upp igen. Då hade det hjälpt om jag hade haft någon aptit. Det har jag inte. Får pressa i mig maten i små portioner ofta istället. Det enda som fungerar bra är frukt och kräm och mjölk. All "riktig" mat känns för mycket.

Småttingarna verkar inte påverkas alls av att jag är sjuk i alla fall, så det är skönt. De busar som aldrig förr inne i magen. Mysigt. Hoppas att de växer bra också, trots att jag har svårt att äta. Jag vilar ju mycket i alla fall och det ska ju vara bra för att få dem att växa. Ska kolla flödet på torsdag, hoppas att det ser fortsatt bra ut. I förrgår köpte jag min första amningsbh och vi shoppade loss på Apoteket
* amningskupor
* nappflaskor
* örontermomenter
* barnsalva
* våtservetter
och säkert en massa annat som jag inte kommer på nu. Så nu börjar vi ha allt hemma för den första tiden - ja förutom korgen de ska sova i och vagnen då förståss...

Tydligen är det mycket ovanligt att förlossningen startar när man är sjuk. Kroppen väntar tills man blivit frisk igen. Mycket skönt att höra. Jag blir gråtfärdig bara vid tanken på att ta mig till ICA, så jag känner mig inte riktigt i skick att ta mig igenom en förlossning just nu...

Klumpeduns

Ribbolita Obelix Klumpeduns - det är jag nu för tiden. Jag kan vara ganska klumpig i vanliga fall, men sedan några veckor tillbaka är det ingen hejd på klumpigheterna. Ett axplock från i förrgår.

* Tre spillincidenter bara under lunchen, varav en stor röd blaffa på magen, ett spill på golvet och ett på underlägget...
* När jag skulle ställa in en ny deo i badrumsskåpet lyckades jag med konststycket att fippla iväg den gamla (som ännu inte var helt slut) i en stor fin båge hela vägen bort till toaletten (ca 1 meter bort). Givetvis hade jag slarvat och inte stängt toalettlocket så deon fortsatte sin bana ner i toaletten med ett plums...
* När jag skulle lämna urinprov hos barnmorskan och hade lyckats kissa lagom mycket i den vita muggen lyckades jag tappa muggen på dess väg till skåpet varpå innehållet i muggen spreds över toalettgolvet på ett ofräscht sätt. Kvar i muggen var typ 5 droppar, men eftersom det var det enda jag kunde lämna så ställde jag in dem i skåpet. Barnmorskan undrade oroligt om jag inte klarat av att kissa mer, varpå jag blev tvungen att erkänna att jag hade spillt ut resten...

Och då har jag ändå inte nämnt alla saker jag går in i, saker jag tappar etc... Jag blir så trött på mig själv och just nu dessutom när det är en kamp att böja sig ner så är det extra surt att vara extra klumpig. Tur att jag har en snäll make som hjälper mig att torka upp det mesta i matväg som jag spiller i alla fall...