Nervös igen

Ahhhhhh denna ständiga nervositet för än det ena än det andra. Mår lite lätt illa. Gör nästan alltid det när jag är nervös. Magen krånglar. Vill att klockan ska bli 13.10 och att den snälle bistra läkaren ska säga att hur många ägg som helst var av toppkvalité och att vi har varit nervösa i onödan. Vill, vill, vill.

Är inte så nervös inför själva återförandet. Han den bistra har sagt att det känns mindre än inseminationen och den har alltid gått helt ok. Det enda jag är nervös över är att allt ska se dåligt ut. Att äggen inte har delat sig som de ska. Att inte ett endaste litet pyttägg har visat sig vara ett guldägg. Nattsvart tanke. Nu när jag till och med har blivit lite hoppfullt stöddig av att det har gått så bra de senaste dagarna. Skulle iof vara typiskt om jag blev bestraffad för det. Är det något som sällan lönar sig så är det stöddighet har jag märkt.

För övrigt har ägglossningssprutan - Otrivellen - intressanta bieffekter. Brösten är en storlek störren än vanligt och spända. Till makens förtret är de också ömma och inte alls lekvänliga. Retligt. Allt det magonda från ÄP börjar i alla fall gå över så sakteliga. Jag känner för första gången på länge att både min kropp och min knopp är som vanligt igen (nästan i alla fall) och inte nedbrutna av alla hormoner. Underbart skönt. Skönt ändå att vara hemma idag också. Det är jobbigt att vara nervös på jobbet och jag vet aldrig om jag får något möte som det är svårt att säga nej till. Lättare då att inte vara där alls. Känner dessutom att jag har rätt att ta hand om mig själv lite extra just nu. Att skapa bra förutsättningar för det lilla guldägget om det vill komma till mig.