Dubbelbajs

Ibland är det mindre roligt att vara hemma med två bebisar. När båda bebisarna bajsar samtidigt till exempel. Lilla J sitter i mitt knä och gnäller. Inser att hon har bajsat och går mot badrummet för att byta blöja. Då börjar lilla S storjtjuta. Jag lägger ner lilla J på mage och tar upp lilla S för att se vad som är fel. Det luktar massor med bajs. Bestämmer mig för att byta på lilla S först. Kommer ut i badrummet och lägger honom på skötbordet. Bara för att inse att han har bajs på hela ryggen och att det inte kommer att gå att ta av bodyn utan att det blir bajs ÖVERALLT. Drar ner bodyn så at han i vart fall ska slippa bajs i ögonen. Lyckas med den rörelsen få bajs på hela skötbordet. Bär panikslagen över honom till duschen för att försöka duscha bort allt bajs. Lilla J gnäller högt i vardagsrummet. Väl i duschen inser jag att jag kommer att få bajs och vatten på hela mig om jag genomför min idé. Tar över honom till handfatet istället. Det droppar bajs längs vägen och i duschen är en stor bajsfläck efter lilla S rumpa. Lilla J skriker nu upprört. Börjar tvätta av lilla S i handfatet varpå han blir tvärsur över att behöva bada och börjar illvråla och slingra sig. Lyckas till slut få bort allt bajs från den vrålande lilla S. Kan sedan ta ut en handduk ur skåpet, lägga honom naken på den på golvet och rusa ut med våta fötter (bara vatten eller även bajs är oklart) till vardagsrummet och plocka upp lilla J. Lägga lilla J på mage bredvid lilla S i badrummet medan jag sanerar skötbordet från bajs så att jag ska kunna byta på henne där också. Lilla S gråter fortfarande upprört efter badövergreppet. Lilla J gråter för att hon har bajs i blöjan och inget har blivit bättre i det avseendet sedan hon kom in i badrummet. När skötplatsen är ren igen kan jag byta även på henne. Hårt bajs denna gång, så jag slipper göra om ovannämnda procedur. Vajert. När lilla J är bytt på kan jag lägga ner henne igen och sätta på lilla S (som givetvis har kissat ner handduken) en ren blöja. Ut med båda bebisarna i vardagsrummet och fram med rengöringsspray och sanera dusch från bajsfläck, handfat från bajsrester, badrumsgolv från bajsrester och vägen ut till vardagsrummet från bajsrester. Tvätta mig själv och byta egna kläderna. Klar. Smidigt jobbat.

Note to self: Ta alltid av klocka innan bajsbyte. Ta alltid in båda bebisarna i badrummet innan bajsbyte. Ge lilla J katrinplommon vid nästa mål...

En tänkande varelse

Inte varje dag som jag upplever mig själv som en sådan just nu... Gör i och för sig medvetna val om vilken puré de ska få smaka idag, vilka kläder de ska ha på sig, om vi ska gå promenad på förmiddagen eller eftermiddagen osv, men ändå... Lite tunt på den fronten kan det allt kännas ibland. Igår fick jag gå hemifrån redan vid tvåtiden och delta på en föreläsning på jobbet inom mitt specialområde. Jag fick träffa kollegor, lära mig nya saker och känna att jag bidrog med intressanta reflektioner. Oerhört uppfriskande. När de sedan undrade när jag kommer tillbaka tog jag det som den komplimang det var och var sjukt nöjd med att hinna hem till läggningen av mina snuttisar. Där emellan hann jag även med att äta en snabb men trevlig middag på Bistro Berns. Beuf med ett glas rött och lite jobbskvaller och tjejsnack - najs. Precis den energitankning som jag behövde. Ribbolita - mamma men också advokat. Hur det skall gå att kombinera i praktiken är dock något som jag definitivt kommer att behöva återkomma om här. Blir kallsvettig vid tanken.

Uppdatering sovrutiner II

Förkylning är inte bra för nattfriden. För fem dagar sedan blev lilla J förkyld och vaknade varje timme två dagar i sträck, sedan blev lilla S smittad och proceduren upprepades. Två slitna föräldrar till följd. Varav den ena (jag) också dessutom blev smittad och känner mig hängig av den anledningen också.

Helgen har gått åt till att kurera familjen och vila när det gått att vila. Lite fika med släktingar har också blivit av och läsning av fantastiskt bra pedagogisk bok "pedagogiska bilder" av Oldegård Ljunggren m.fl. Enkel, lättförståelig och tydlig bok om samspelet med barn, hur barn lär sig och växer som individer och hur pedagoger, föräldrar och andra vuxna i deras omgivning kan hjälpa dem i den processen. Läs den. Ännu finns inte så mycket som jag kan göra pedagogiskt varken rätt eller fel med lilla S och lilla J, men den dagen som det blir viktigt kommer snart (det går ju så hiskeligt fort). Är man en någorlunda sund människa, med någorlunda sunda värderingar sitter givetvis mycket i ryggmärgen, men det känns ändå viktigt att läsa på för att bli medveten om mitt eget förhållningssätt till barnen, mitt sätt att reagera och agera och vad som är bra och vad som är dåligt med det. Pedagogik är viktigt och allt sitter definitivt inte i ryggmärgen.

För övrigt kämpar vi nu dessutom med tidsomställningen. Lilla S och J har inte förstått att det numera är vintertid. Retligt... Därav mitt arla bloggande.

Pissdag

Lilla J är förkyld och vaknade halv fyra, halv fem och halv sex i morse. Maken hade svårt och sova och höll mig vaken till tolv. Det är för upphackat och för lite för att jag ska orka två gnälliga snoriga barn hela dagen. Sen är jag sjuk i huvudet och pressar mig själv till dumma saker när jag är hemma en hel dag. Som jag var idag eftersom de var förkylda. Så mitt i alla annat och all orkeslöshet och kli på kroppen av trötthet, så vill jag att det ska vara fint hemma inför helgen och byter lakan, tvättar tre tvättmaskiner, tumlar och hänger tre maskiner, dammsuger och våttorkar golven, torkar i köket och på köksluckorna, skurar i badrummet, kastar papper i pappersinsamlingen och skräp i återvinningen, handar och går på systemet. Hallå - vad är mitt problem?? Jag blir så trött på mig själv. Kan jag inte bara fokusera på att ta hand om mina underbara barn och sluta pressa mig själv hela tiden? Som maken sa när jag erkände. Fantastiskt trevligt att komma hem till ett fint hem, men ännu trevligare hade varit att komma hem till en icke-slutkörd fru. Att jag måste bli bättre på att ta hand om mig.

Nu är i alla fall maken hemma, så nu ska jag lägga mig och vila en halvtimme medan han matar barnen och sen ska jag dricka ett glas vin i soffan medan han lagar mat åt mig, tända ljus och fredagsmysa dvs. äta en god middag och prata med maken om veckan och sedan antagligen däcka innan nio...

So good

Jag var på date med min man igår - underbart och välbehövligt. Vi åt middag på härliga nya resturangen Linguini på Frejgatan. Ostört vuxensamtal, god pasta och ett gott glas husets röda, efteråt kaffe och en chokladbit. Den kan varmt rekomenderas. Mycket god mat, generösa portioner, trevlig service och priser straxt under medelklass. Därefter Sophie Zelmani konsert på Cirkus. Min första morsdagspresent som kändes helt omöjlig i maj, men som var fullt möjlig och ljuvlig nu. Mycket bra valt av S och J måste jag säga... ; ) Hon är alltid en favorit och att få sitta och hålla handen och lyssna på bra musik en hel kväll och bara vara vuxen var ljuvligt, helt ljuvligt. Mamma och bror var barnvakt och det gick hur bra som helst, även om det var lite trixigt att få ner gröten hos lilla S. Men det brukar det vara, så de var förvarnade. De somnade som små änglar precis som vanligt nu för tiden och när vi kom hem hägrade lugnet över lägenheten och bror satt och läste med en kopp te.

Under konserten hoppades jag på att hon skulle spela låten "So good" som var ett stort stöd för mig under vår ivf-resa. Men den var gammal och inte en av hennes stora, så det var inte så konstigt att det inte blev så. Men det hade varit fantastiskt om hon gjort det. Som ett stort vackert avslut. Låten spelade några av våra bästa vänner på sitt bröllop och i samband med alla tester, och inseminationer och sprutor och undersökningar så lyssnade jag på den på repeat i min ipod. Den är och var hoppingivande och hjälpte mig att fokusera på det som var viktigt. Hjälpte mig att hålla mig på den smala tråden och inte falla ner i avgrunden.

"It will be better in the morning
They said the sun might shine
I'll have you close
You'll have the deeps of mine
It will be better, much better
Suppose it would rain
How I would smile
It would be pretty easy
Keep you lying for a while
It will be better, much better

It'll be so good

It fact we don't have to do anything
Whatever goes wrong
We've still got everything
It can't be better, can't be better

It's so good, it's so good
And better, and better..."

Lördagsmys

Vi försov oss i morse. Mot rutinerna alltså. Vi vaknade 07.20 och då sov de fortfarande. Hade glömt att ställa klockan på 06.30. Svårt att bli irriterad dock... Eftersom vi fick vakna så sent (nåja...) så gick hela familjen upp och åt frukost. Först fick de ersättning, sen fick vi lyxfrukost med gott bröd, fruktsallad, juice, te och morgontidningen. Vi var tvugna att skjuta lite på morgonpasset, så vi lade inte dem ingen förrän 08.30 och då kröp vi också ner i sängen igen... och sov fram till 09.30 när larmet ringde för att de skulle väckas. Det hade vi förståss också glömt att ställa om... Mys i sängen alla fyra när de fick dagens andra ersättningsomgång vid 10, sedan lördagsdusch alla fyra och ombyte från pyjamas till promenadkläder. Därefter var det dags för dem att sova igen och då gick vi ut på en långpromenad i det fina vädret. Efter promenaden var det fika med rabarberpaj med några vänner, mer sovning och sedan musik och dans med hela familjen. De älskar musik och att vi sjunger och dansar. Gäller att passa på, det lär ju definitivt inte hålla i sig... Underbart mysig dag.

Lilla J älskar att stå upp, är urbra på att vända sig, är tuff och orädd i duschen och tycker om att köra in hela handen i munnen och tugga på den. Lilla S älskar att ta oss i ansiktet och i håret, älskar när vi pratar och sjunger för honom, tycker att det är lite läskigt att duscha, tycker inte om hårda höga ljud och är inte alls lika bra på att stå. Men han har också hittat sina fötter nu och ligger och gnider dem mot varandra så snart han kommer åt. Båda roar sig med olika ljud, gurgel och höga och låga toner. Lilla J har även lärt sig att brumma med läpparna och tycker att det är urkul att göra det när hon äter ersättning så att det sprutar snyggt. Ser fram emot när hon kommer på att man kan göra det med gröten också... inte.

Uppdatering sovrutiner

I natt sov lilla J hela natten - det fungerar verkligen. Tror att hon vaknade till och jollrade lite men somnade om av sig själv, har ett svagt minne av att jag väcktes av det, men jag behövde inte gå upp och vagga. Lilla S vaknade bara en gång vid halv två och somnade om igen på fem minuter efter vaggning. Jag är frälst!

Vår metod ser ut så här: De ska vara glada när de lägger sig och när de vaknar. Vi plocker inte upp dem innan vi har busat dem glada. Vi lägger dem och säger "god natt, god natt, sov så gott" och så går vi ut. Om de blir ledsna då väntar vi 5 minuter och om de fortfarande inte lugnat sig (ovanligt redan nu - oftast skriker de inte alls eller tystnar inom några minuter) går vi in under tystnad och vaggar dem tills de lugnat sig, sedan säger vi "god natt, god natt, sov så gott och så går vi ut igen och så gör vi om det gång på gång tills de somnat. Redan efter några dagar tog det bara några minuter per gång och nu somnar de oftast helt lugnt på egen hand. Gosar lite med sina snuttisar och somnar sedan. Detta oavsett om de ligger i sängen eller vagnen. Ibland kan de ha svårt att sova över 45 minutersgränsen på dagen, men somnar då om om vi vaggar lite. De ska helst ha mörk omkring sig när de sover, eller ovart fall så lite synintryck som möjligt.

Vi följer ett strikt mat- och sovschema så att de sover lagom mycket (ca 15,5 timmar) och äter lagom ofta. Det ser ut så här:

06.30 väckning (även om de inte vaknat själva) och bus så att de vaknar glada
06.45 mat (dvs. ersättning eller bröstmjölk från frysen)
08.00 - 09.30 första dagssovningen, oftast i sängen och fortfarande med pyjamas
09.30 väckning och bus
09.45 morgontoalett och ombyte
10.00 mat
11.30 - 13.00 sov (oftast i vagnen)
13.00 väckning och bus
13.30 smakportion och mat
15.00 - 16.30 sov (oftast i vagnen)
16.30 väckning och bus
16.45 mat
18.00 gröt
18.30 natt-toalett
18.45 mat
19.30 sov för natten

Mitt liv är helt plötsligt förutsägbart och jag har tre 1 och 1/2 timmars pass per dag när jag kan sova, läsa, blogga, eller promenera. Från kaos till kontroll på mindre än en vecka. Helt otroligt! Det bästa av allt är att de verkar må sååå bra av detta. De behöver inte vara uppe tills de däckar på egen hand, de får mat utan att behöva bli vrålhungriga och skrika och de får tillräckligt med sömn varje dag. De är rosiga om kinderna och väldigt sällan ledsna och kinkiga längre. Så härligt att se!

Namngivningsfesten blev helt, helt underbar

Är så glad och varm i hela kroppen idag. Namngivningsfesten blev en fest fylld med värme, kärlek och glädje tillsammans med alla våra allra bästa, vår familj och finaste vännerna. Vi hade inte kunnat önska den på något annat sätt. Och det känns så BRA att vi har firat S och J på detta sätt. Cermonier är viktiga för livets viktiga skeenden och om man inte vill ha kyrkans får man göra egna.

Så här gick vår namngivningsfest till:

Alla välkomnades med bubbel, med eller utan alkohol (det är verkligen så mycket trevligare med alkoholfritt bubbel än vatten för de som kör, är gravida eller av annan anledning väljer att avstå från alkohol).

När alla samlats välkomnade maken alla, sa att vi var särskilt glada att just de var hos oss denna dag eftersom de alla vet hur mycket vi har kämpat för att S och J skulle komma till oss. Han berättade sedan hur vi tänkt oss cermonin och festen.

Därefter läste jag en dikt av okänd författare (tack igen Kapybaran) som jag skrivit om lite för att den skulle passa för S och J.

Vi har en gosse i vår famn
en son som nu har fått sitt namn.

Hela vår värld har skakats om
sen du ditt lilla knytte kom
- med stjärneögon, små händer,
liten mun och inga tänder
skratt och skrik och leeenden
- vi följer dig i alla skeenden.

Vi har en dotter i vår famn
en tös som nu har fått sitt namn.

Kärlekslycka vi i tösen ser
när hon mot oss i sömnen ler
För oss är du ett under
av glädje fylls vi många stunder.

Vi lovar att ge er allt vi kan
av stöttning på er väg fram
Vi vill som far och mor
ge gränslös kärlek, trygghet stor
- men även kunskap inför färden
ut i den stora vida världen.

Jag grät redan under andra versen, men lyckades ändå fullfölja dikten. Maken berättade sedan vilka namn vi valt till S och J och varför vi har valt de namn vi valt. Därefter berättade han vem vi valt som fadder, varför och vad vi förväntar oss av honom.

Därefter läste jag ytterligare en dikt "Du älskade barn" av Jessica Marie Nilsson (även den redigerad att fungera för tvillingar) och grät lite till.

Så kom ni då till oss
ni älskade barn
och grep våra hjärtan med kraft.
Med ens fick allting mera mening,
långt mer än det någonsin haft.

Ni ler så ni strålar,
er själ lyser klar,
ni fångar all ömhet omkring.
Små fötter och fingrar,
er hud och er doft,
så underbart skapat allting.

Ert liv skall vi följa
och finnas för er
och dela er glädje och sorg.
När skuggorna hotar er solsken,
är vi er tryggade borg.

Idag vill vi visa för vänner och släkt,
den gåva vi fått att bevara;
Två barn att få älska och skydda från ont,
en lycka för stor att förklara

Därefter avslutades ceremonin med en skål och ett fyrfaldigt leve för S och J. Huvudpersonerna satt glada och tysta i vår famn hela cermonin och kräktes bara lite diskret vid var sitt tillfälle.

Sen blev det fest med mer bubbel och matiga snittar. De blev faktiskt mycket bra (om jag får säga det själv), marinerade kycklingfiléskivor med kronärtskockspesto på baguette, mini citronköttfärspannbiffar med tomatröra på baguette, rökt lax med avokadoröra på rågbröd och potatishalvor i ugn med creme fraiche och rom. Därefter kaffe, mandelmarängtårta med dajmströssel och tryffeltårta. För den som undrar kan jag meddela att 220 snittar är på tok för mycket till 20 personer, tror 150 hade varit mer lagom. Svårt det där med mängder till många.

Till kaffet öppnade vi paketen och min bror, S och J:s fadder läste högt ur sin dagbok från dagen då de föddes. Mer tårar och mer glädje. Finaste bror.

Så fantastiskt fint blev allting. Det kändes så rätt, så mycket vi. Så mycket vår familj. En lycklig dag. Maken avslutade dagen med att innan vi skulle somna lyckligt konstatera, jag älskar er så mycket, ni är mitt allt. Finaste älsklingen.

Nu kommer mamma om en halvtimme för en hel dags mys. S och J sover sin förmiddagslur (även om jag hörde misstänkt joller därinnefrån för någon minut sedan) och jag sitter här och bloggar lite med en kopp te vid min sida. Livet kan inte bli mycket bättre just nu.

Att sova eller inte sova, det är frågan

S och J har som ni vet ätit flera gånger på natten. När S dessutom började vakna utanför de gångerna kände vi att det var dags att göra något radikalt. Särskilt som jag sköter nätterna själv numera. Det var ohållbart för mig att i längden sova så dåligt.

Vi började i går natt med en kombination av sova-hela-natten metoden och 5-minuters metoden och ingen mat på natten under 11 timmar mellan 19.30 och 06.30. Jag sov 4 1/2 timme, varav 1 1/2 timme i sträck var det längsta. Sjukt jobbigt och mycket bråk och skrik. Särskilt S var otröstlig och jag fick uppbåda all min viljestyrka för att inte ge honom den mat och tröst han ville ha. Igår på dagen åt de som aldrig förr och i natt vaknade de bara en gång var och då skrek de inte ens utan gruffade mest och bara 20-30 minuter var. När S vaknade var han inte ens arg utan låg bara och jollrade en stund och somnade sen om själv. Kors i taket - helt fantastiskt! Vi vågar inte riktigt tro att det är sant och håller tummarna för att detta är en trend som håller i sig...

Vi var på neo igår och S mådde så bra och utvecklades så bra att vi inte behöver komma dit igen. Underbart! Då sa läkaren samma sak som BVC tjejen tidigare gjort. Så stora fördelar är det inte med bröstmjölk att jag borde fortsätta pumpa ur. Amning är bra om det fungerar, men bröstmjölken i sig är inte så mycket bättre än ersättningen att det motiverar att jag tar tid att pumpa ur. De första fyra månaderna kanske, de första två veckorna definitivt, men inte nu. Även detta besked underbart, så igår pumpade jag min sista gång. Det hade varit en helt annan sak om jag hade kunnat amma, men nu får jag ju inte det eftersom både S och J styvnackat vägrar.

Idag fyller de 5 månader - minsann!