Ännu mer nytt - jag byter bloggadress

Jag har sedan en tid tillbaka funderat på att jag även vill kunna skriva skyddade inlägg. Vet inte om jag kommer att göra det särskilt ofta, men om jag vill så ska det gå. Jag byter därför från blogger till wordpress. Ni hittar mig här.

Ny frisyr

Har haft samma frisyr i säkert fem år nu - det var dags för en förändring även i det avseendet. Det blev en page a la Viktoria Beckham och jag är mycket nöjd. Det enda jag funderar över är om jag som är så sjukt prydlig blir för prydlig nu när även frisyren är det. Just nu lutar jag åt att den är klassisk och att det inte är något fel på att vara klassiskt snygg... men vi får se. Det går ju att göra ganska mycket med en lång page också, så jag behöver ju inte vara stiff jämt...

Här har det städats och tvättats nu på morgonen och så snart de små är påklädda bär det av ut på en promenad i det fina vädret. Det ska bli härligt. Och i helgen har vi övernattningsbarnvakt för andra gången ever och för första gången borta. Det ska bli fantastiskt skönt. Jag hoppas att jag ska klara av att njuta och inte noja. Farmor och farfar är i alla fall sjukt peppade inför det hela och de små sover ju hela natten just nu, så jag hoppas att det inte blir för jobbigt för dem.

På 8-månaderskontrollen igår var lilla S 69,5 cm lång och vägde 8,7 kilo och lilla J var 69 lång och vägde prick 9. De är inte så små längre mina finingar.

Inga mer deppkilon

Nu ska de bort. Deppkilona från barnlöshetstiden. En nya Ribbolita är här för att stanna och jag måste se ut därefter. Målet är att väga lika mycket på deras 1-årsdag som jag gjorde på min bröllopsdag och att vara lika vältränad. Till det är det 6,6 kilo och ett antal muskler.

Det ska gå. Det är nästan prick 4 månader dit, varav en månads semester i Thailand. Det kommer definitivt bli en utmaning. Sakta med säkert framåt är min målsättning. Äta sunt (mycket grönt och inga sötsaker), lite alkohol och träna. Det har räckt förut och jag hoppas att det räcker nu. Jag tycker ju så mycket om mat och då känns alla dieter tråkiga, även om jag sneglar mot GI om det inte känns som det räcker.

Inte mer än ett inlägg i veckan om detta - promise. Det är ju så tråkigt att läsa om andras träning, men jag måste få lite mer krut i baken så jag tar mig friheten att tråka ut er ibland i alla fall.

Boktips

Har precis läst klart "Här är jag! Vem är du?" - mycket klok och bra bok om gränssättning, barns lärande, vad barn mår bra av och hur man kan tänka kring sitt föräldraskap av Jesper Juul. Den är kort och lättläst och har många riktigt bra poänger. Kan varmt rekommenderas.

Läser just nu "Nu ska vi äta" av samma man och den är också mycket bra. Mat är viktigt i vår familj och den ger bra idéer kring hur vi kan göra för att S och J också ska tycka det och för att middagarna ska bli en trevlig familjestund.

Tror att det är viktigt att tänka efter varför man gör som man gör som förälder och inte bara reagera. Mitt sätt att få hjälp på traven kring detta är att läsa böcker i ämnet. Inte för att sedan slaviskt följa, utan som diskussionsunderlag i mitt och makens samtal kring vilken sorts föräldrar vi vill vara.

Ute ur tunneln

Och ja - jag tyckte att det var dags att på riktigt inse att jag nu är ute ur tunneln och inne i värmen och ljuset. Det var dags för en blogglogga-förändring. Nu vågar jag tro att mina ljus har kommit för att stanna och jag är officiellt en glad och harmonisk kvinna med all kärlek och värme i mitt liv som jag kan önska mig. Jag tycker att den nya loggan passar mycket bättre ihop med mitt nya jag.

8 månader och en dag - nytt schema

Igår började vi med nytt schema. Tre sovpass ska bli två och de ska sova till 07.30 på morgonen är målet. Det måste till nu när de ska äta två mål mat per dag.

07.30 väckning och välling
09.30 mellanmål, gröt och fruktpuré
10.30 - 12.00 sova
12.00 lunch
14.30 mellanmål, gröt och fruktpuré
15.00 - 16.30 sova
17.30 middag
18.00 sova 20 minuter om trötta
19.30 välling
20.30 sova natt

Det har hitintills gått över förväntan bra. De var vakna en timme extra i går kväll utan problem och sov till i vart fall 07.00 i morse. Under dagen idag har de hållit schemat förvånansvärt bra och inte varit särskilt mycket gnälligare än vanligt. Det återstår att se om det håller i sig. Enda problemet är att lilla S tycker fruktansvärt illa om mat med bitar i fortfarande. Idag kräktes han lite på slutet av lunchen för att markera sitt ogillande. Fortsättning följer.

De busar med varandra nu

Uppdatering om lilla J: Härom morgonen knuffade hon honom tre gånger i rad. Sista gången drog hon honom till sig och lyckades tappa balansen själv. Så låg de där i en småsur liten söt hög. En annan gång satt hon och storskrattade åt honom när han spelade på sin maraccas. MOAHAHAHAHA. Han var tydligen helfestlig. Jag tycker att det är härligt att de börjar "busa" med varandra. Hon kryper nästan, nästan och är oerhört frustrerad över att inte få till det. Hon står och gungar fram och tillbaka på alla fyra och backar sedan iväg. Att flytta händerna framåt är inte ett alternativ. Hon älskar sin gåstol som gör att hon kan ta sig överallt hon vill. I fredags när maken kom hem viftade hon hysteriskt med armarna och log med hela ansiktet. Det är första gången hon så tydligt blev glad och maken fick en liten tår i ögat av glädje.

Uppdatering om lilla S: Han älskar att spela på sitt lilla piano som han fick i julklapp. Han spelar med båda händerna mycket koncentrerat. Han är supernyfiken på allt och hasar runt i sin lilla röda gåstol (som han manövrerar mycket bra nu) och pillar, pillar, klappar, kliar, slår på allt han kommer åt. Vagnen, elementen, bordstabletterna. Allt är spännande. Nu har han även upptäckt att han kan dra upp tredje lådan i köket, så vi har satt dit en spärr. Ugnen kan han titta på länge, länge. Särskilt om det är något i. Mycket spännande tydligen.

Uppdatering mamman: Jag har precis fått mig eftermiddagslatten och om jag inte börjar göra gröt nu kommer snart båda bebisarna skrika och inte bara den ena... Ingen rast, ingen ro...

Ni måste ju skaffa en Nanny

Jag har glömt bort att skriva om mitt möte med min chef innan jul. Ett intressant möte i många aspekter.

Vi träffades av en slump i receptionen när jag var där för att hämta min julklapp och han frågade när jag skulle komma tillbaka och jobba igen. Jag svarade efter påsk, vilket han blev mycket nöjd med, men så fick han en rynka i pannan och undrade hur vi skulle göra då. Vi som i jag och min man. Jag svarade att min man tar över då och att han sedan är hemma med de små fram till inskolningen i augusti. Men hur ska det gå att vara hemma med två stycken ensam - undrade chefen oroligt. Jag ignorerade vad jag trodde att han menade och svarade att det ju är lite tungt ibland men att det går bra för det mesta. Jo, det är klart svarade han - men du är ju MAMMAN. Det blir ju skillnad för J. Ni måste ju få någon hjälp. Jo, men det får vi. Det är super svarade jag, för vi har alla tre föräldraparen i Stockholm och de hjälper till massor. Jo, men riktig hjälp sa han. Ni måste ju skaffa en Nanny. Inte för att jag inte tänkt tanken själv ibland... ; ) Men ändå, tänk att jag skulle vara kapabel till så mycket mer än min man. Märkligt att det inte är ett givet tankesätt även när jag är på jobbet. För då är det märkligt nog inte så att jag alltid förutsätts klara allt som mina manliga kollegor inte klarar... Ibland känner jag att jag och min chef inte riktigt lever i samma värld... Varken faktiskt eller ideologiskt.

Att arbeta på en advokatbyrå kan till och från få lite av ett löjets skimmer över sig.

Fan ta alla chokladaskar

Vi har fått sju chokladaskar i present i jul och en gigantisk godiskorg. Godiskorgen blev vi av med på nyårsafton, men resten... De ligger här hemma och frestar på min självdiciplin. Hur lätt är det att återuppta ett nyttigt levene och bli av med alla deppkilon från barnlöshetstiden om de ligger här hemma och frestar?? Va, VA. Jag bara undrar.

Idag har vi varit på café alldeles själva (eller ja, med en annan föräldraledig enslingsmamma men i alla fall) för första gången. Det gick hur bra som helst. De var glada och busade med sina lekisar och sattt i var sin barnstol och hängde. Hur coola som helst. Och de älskar sin sittvagn och kan åka i den när som helst och inte bara när de sover. Frihetens vindar blåser i mitt ansikte... Love it! Bonniers konsthalls matsal/cafédel kan för övrigt varmt rekomenderas alla med barnvagn. Stora ytor, god mat/fika och barnstolar. Mycket bra ställe.

Infektionsläkaren tyckte att vi definitivt kunde åka till Thailand när vi var på Wasa vaccin och frågade igår. Bra om de kunde ta Tvinrix (hepatit A och B) och väldigt bra om de tog MPR-spruta (mässling), annars inga problem. Så - Thailand here we come. Fyra veckor i mars och april - underbart! Flyg tor Krabi är bokat och handpenningen ska betalas pronto. Såå härlig avslutning på föräldraledigheten.

Bajssjuka

Våra bebisar har bajssjukan - igår bytte vi TOLV bajsblöjor. Den bröt ut i samband med övergången till 8 månaders mat och förväntas gå över om några veckor när deras lilla maga har vant sig vid allt det nya. Men tills dess, jeezes vad jobbigt att vara hemma själv...

Annars är det faktiskt väldigt skönt att allt är vardag igen. Vi har haft en helt fantastiskt julledighet, med sovmorgon varannan dag (jag är utvilad - vilket inte har hänt sedan de kom - en fantastisk känsla bara det), vi har gosat en hel massa hela familjen, S och J har varit överlyckliga busbadare varannan dag (nej jag orkar bara det en vardag i vanliga fall som den slappa mamma jag är), vi har varit ute och fikat på cafe och ätit lunch ute hela familjen (vilket varit uteslutet för mig på egen hand tidigare), jag och maken har tittat en massa på film på kvällarna och varit uppe ända till elva (busigt, busigt) massor med dagar, vi har träffat underbara vänner och en massa familj och släkt, vi har ätit god mat och druckit gott vin. Det har varit toppen helt enkelt.

Men nu är det skönt, skönt med egen tid och att själv få planera dagarna och att dagarna har en tydlig struktur igen. Faktiskt. Konstigt, men sant. Maken var mindre nöjd med att börja jobba, men nu är det bara sex veckor tills vi är föräldralediga tillsammans igen (och kanske, kanske vågar vi ge oss iväg till Thailand en månad med busisarna då) så honom är det inte synd om alls.

GOTT NYTT ÅR!

2008 var året då lilla J och lilla S kom till oss. Inget kan slå det. Inget kommer ens i närheten. 2008 var ett fantastiskt år. Inget år kan någonsinn bli bättre. Det var året då vi äntligen fick bli föräldrar. Jag känner spänd förväntan inför 2009. Inför allt som kommer att hinna hända med dem. Att få höra dem säga mamma för första gången. Att få se deras första steg.

Jag tänker lite extra på flera av er. Önskar att Anna-Bell, Lilla J, Uniflora och Mariachi ska få bli gravida, att Kapybaran ska finna lycka och vardagslugn i Skåneland, att Maja-Gräddnos ska få finna familjelyckan igen med sin Pelle, att Kattmamman och Kattpappan ska hitta tillbaka till varandra och att Tingeling ska komma till ett lugn med sina adoptionsplaner.

Det ska bli spännande att få följa er, mina nya tvillingmammavänner Fradi och Lillawi och alla er andra 2009. Jag önskar er alla ett fantastiskt nytt år!