GOTT NYTT ÅR!

Nu är håret uppsatt, naglarna målade, jag är sminkad, påklädd svart nyårsblåsa och redo att fira in det nya året. Min man fixar med det sista. Vi ska snart gå iväg till nyårsfesten på en av Stockholms höjder. En glammig vuxenfest. Det sista riktiga vuxennyårsfirandet på ett tag om allt går som det ska. Det ska bli härligt. Ännu härligare att få fira in 2008 med glädje och förväntan i kroppen. Pirr inför tanken om hur vårt liv kanske kommer att se ut om ett år från nu. Förra året vid den här tiden fanns det så mycket ledsnad i kroppen också och oro för att det nya året inte skulle föra med sig den glädje som vi önskade. Att vi denna dag skulle vara kvar på samma ruta som då. Det är ofattbart att det inte är så att den tiden verkar vara över för vår del. Ofattbart fantastiskt.

Jag önskar er alla ett fantastiskt 2008 och att det nya året ska föra med sig mycket glädje.

Ring klocka ring... jag är redo... nu verkar maken vara det också.

v. 17 (16+0) - GOD JUL!

Massor med julkramar till mina nyvunna bloggvänner! Hoppas att ni har haft en fantastisk julafton och att ni idag är lite mätta, lite trötta och är nöjda med er tillvaro precis som jag.

Vi firade jul hemma hos oss för första gången i år med alla nära och kära. Det var toppen att äntligen få göra allt på sitt eget sätt. Jag kände mig så nöjd och glad hela dagen. Det blev en riktigt bra jul i år. Vågar inte ens tänka på hur den hade känts utan småttingarna i magen. Att få ha dem där var en sådan fantastisk julklapp bara det. Somnade mätt och lycklig vid halv tre, efter släktmiddag, paketöppning, guitarrherospel med syskonen och avslutande prat i soffan över en kopp te.

Återigen en riktigt god jul till er alla!

v. 16 (15+0) - Magen växer så det knakar

Mysigt! Känns konstigt att bli exalterad över att bli tjock dock... Maken är också exalterad och klappar massor på magen. Innan vi ska somna så ligger han med handen på magen en lång stund. Det är så härligt att vi delar denna glädje.

Har fortfarande inte gått upp ett gram, men så länge magen växer så har jag bestämt mig att jag inte ska oroa mig för det. Det ska ju vara så olika.

Vi hade julmiddag på jobbet i fredags. Två minnesvärda händelser bar jag med mig därifrån.

Det ena var att en av delägarna i sitt tal tyckte att det var en bra idé att berätta att jag skulle bli mamma till våren. Hon hade inte ens kollat med mig innan om det var ok. Hur sjukt är inte det!! Visste iof sedan tidigare att hon var störd, men ändå???

Det andra var att en annan av delägarna (som satt bredvid mig) efter talet gratulerade så mycket och sedan berättade vilken gåva han tyckte barn var och om hur svårt han och hans fru hade haft att bli med barn. En lång sorglig berättelse (som jag kände igen allt för väl, men kände mig som en lögnare för att jag inte kunde säga det) med ett solskens slut. De lyckades på sitt åttonde försök. Jag fick tårar i ögonen när jag tänkte på alla er som fortfarande kämpar och på hur svårt det är att veta när man ska ge upp. Tänk att de fick sin dotter till slut. Vilken fantastiskt gåva och åhhhh vad jag önskar att ni ska få den under 2008! Och det enda jag kunde svara var att jag var glad för deras skull - det kändes så fjuttigt.

Här är mycket att göra innan jul, men nu har jag inte kräkts på en vecka, så jag klagar inte.

Äta utan ångest - hur gör man??

Fy, vad svårt det är med vad man får och inte får äta. Jag vill inte äta någonting som kan skada småttingarna samtidigt vill tycker jag om mat och vill inte avstå från något som jag kan äta bara för att vara på den säkra sidan. Tycker det är helt hopplöst.

Trodde att jag hade förstått grundprincipen:
- fisk, kan innehålla bakterier om den är rå och miljögifter i vissa fall, annars kan och ska man gärna äta tillagad fisk.
- Kött, kan innehålla bakterier om det inte tillagats till 70 grader, annars kan och ska man gärna äta tillagat kött.
- Ost, skall endast ätas pastöriserad. Nej, det var tydligen inte heller helt rätt för även pastöriserad ost kan innehålla listeria om den inte har lagrats tillräckligt länge var det helt plötsligt någon som sa. Jaha och hur vet man det. Är tillbaka på att bara äta färskost och hårdost igen. Har fortfarande inte fattat om det innebär att jag inte kan äta t.ex fetaost. Suck.

Och så får jag ångest även när jag äter saker som jag kan äta, bara för att det känns som om jag när som helst kan få besked om att det ändå är farligt...

För övrigt är magen ganska stor nu, men jag har fortfarande inte gått upp ens ett kilo - hur skumt är inte det?? Helt normalt enligt alla böcker och barnmorskan, men ändå...

v. 14 (13+2) - Helt ljuvligt

och alldeles, alldeles underbart.

Där var de båda två, våra småttingar, och sparkande med benen och visade rumpan och viftade med armarna. Så fantastiskt! Är så glad, så glad att jag ringde och vi fick komma. Allt känns så mycket bättre nu. Verkligare. Det känns som om vi faktiskt kan lita på detta nu. Nästan. Lite oro finns ju kvar och kommer finnas där till efter förlossningen, men det känns så mycket bättre. De är verkligen hur bra som helst på UltraGyn. Lugna, förstående, förtroendeingivande. Det är verkligen skönt.

Träffade en blivande tvillingmamma i v. 35 i väntrummet. Överöste henne med frågor. Stackarn. Hon insåg inte vad hon gav sig in i när hon tackade för min komplimang avseende hennes fina stickade klänning...

Vilken dag! Är fortfarande alldeles sprudlande glad.

Oron vägrar ge sig

Igår fick jag panik. Helt utan anledning. Det kändes bara så hopplöst att aldrig bara få vara glad och inte behöva vara orolig hela tiden. Inga konstiga symptom att oroa mig över. Bara orolig ändå för att allt inte ska gå bra.

Jag ringde till barnmorskan och grät. Hon är så bra. Hon sa att det är vanligt att vara orolig dessa veckor innan man börjar känna sparkar och att om jag kände mig så orolig så kunde jag få komma dit redan idag och se att de mår bra. Superskönt. Fast oroligt. Vill bara ha varit där och fått se att allt ser bra ut.