Ensamma i sovrummet

Natten ensamma i sorummet blev svårdefinierad. Bra - eftersom vi hann komma er i djupsömn för första gången sen maj, dålig - eftersom det är gräsligt att bli väckt när man sover tungt och extra gräsligt om man dessutom måste gå ut genom rummet och in i deras rum bara för att stoppa in en napp eller vagga lite. Vi ger det några dagar och ska sen utvärdera vad som är värt mest. De sov bra och verkade i allafall inte det minsta bekymrade över vårt försök.

Utmanad!

Jag har blivit utmanad av Lillawi och antar härmed utmaningen. Är dock oerhört dålig på att utmana själv, så det blir det inget av med.

1. Vilken mat äter du ofta? Italiensk.
2. När du är på kalas, är du den som sitter eller hjälper du till att duka av? Beror på hur nära värdparet jag är och vilken sorts middag det är.
3. Var sitter du helst när du bloggar? Vid matbordet.
4. Köper du ofta Triss? Aldrig, om inte min man tvingar mig. Har tur i kärlek inte i spel.
5. Vilket land eller stad har varit din bästa semester? Italien, Positano på vår bröllopsresa. Allt var himelskt på den resan.
6. Vilken TV-kanal tittar du mest på? Oklart, mycket nyheter på ettan och mycket serier på tren och fyran.

Provflyttning

Lilla S och lilla J har provflyttat ut till ett eget rum. Det ligger vägg i vägg med vårt och vi kommer att höra dem hur bra som helst, men det känns ändå mycket konstigt. De gruffar en massa varje natt och eftersom de gruffar i skift så blir det ganska många gånger per natt som vi väcks. Nu kände vi att vi inte orkade med det mer och de har fått flytta ut på prov. Förhoppningsvis väcks vi inte av gruffandet på detta sätt. Om det blir för konstigt får de snabbt som attan flytta in igen. Det känns som om alla andra låter sina barn sova i samma rum tills de är fyra år och som om vi är världens elakaste föräldrar, men de sover ju faktiskt själva på dagen och då går det hur bra som helst.

Resultatrapport: Natten som mannen fick ta själv gick mycket bra, de vaknade bara tolv och fyra och sov sedan till kvart i sju när jag skulle gå upp. Sedan fick de vara med mig i badrummet i sina sitters (en tvillingförälders livlina) medan jag duschade och gjorde mig i ordning. Vid åtta tog maken över och jag susade iväg på min jobbpryl.

I natt var lilla J tillräckligt trött för att amma när jag tog upp henne vid tolv, vilket resulterade i att hon inte stod sig längre än till två. Positivt med amningen - även om det bara kändes som en slump - men oerhört surt att hon inte stod sig lika länge...

Lillawi - jag återkommer angående utmaningen...

Fantastisk dag

I natt somnade de åtta och vaknade sedan tolv och fyra och efter omstoppning vid halv sex somnade de om och sov till kvart i sju. Mycket bättre. Låt oss hålla tummarna för att det håller i sig. Vi har bestämt oss för att försöka uppfostra dem avseende sömnen nu. inte mat oftare än var fjärde timme och ingen mat för att somna. Vi får väl se hur det går. I natt ska jag få sova hela natten eftersom jag ska jobba halva dagen imorgon. Upp när de vaknar efter sex, men inget nattpass. Det är så vi har bestämt att det ska fungera när maken börjar jobba nästa onsdag, så detta är en testomgång. Återkommer med resultatrapport.

Efter en lugn morgon med mycket bus på lekmattan begav vi oss ut vid tiotiden. Frukost i solen på favoritfiket vid vattnet och sedan bussen till Dramaten för promenad längs strandvägen bort till Rosendals trädgårdscafé med nära vännen H och hans lilla ettåriga dotter. God lunch och sedan promenad runt Djurgårdskanalen innan det var dags att åka hem igen och öva på att äta potatis. Vi bara njöt tillsammans i solen med våra småttingar. Maken konstaterade att det var trevligt att få tanka sådana här dagar innan han börjar jobba igen. Tanka glädje och energi.

Första smakportionen

Igår var det dags. Stolarna från Ikea var inhandlade, heltäckande haklappar likaså. Det var dags för den första smakportionen gröt. Vi skulle börja med gröt för att gluten helst ska introduceras i skydd av bröstmjölk och vi vet inte hur länge till den räcker. De satt så kavata i sina stolar och det var inte mycket gröt som kom ner i magen, men en massa kom kring munnen och på haklappen. Båda var ändå förvånansvärt nöjda och nyfikna på detta nya klibbiga som de fick i munnen.

Lilla J:s amning verkar också vara slut nu. Hon skriker som en stucken gris så fort hon får se bröstet och vägrar ens att ta det i sin mun. Det brukar bli så i den här åldern när de får så mycket flaska som de får sa BVC Jill. De kommer på att det är mycket mindre jobb med flaskan och egentligen ett tecken på att de börjar bli smarta. Det går att häva säger BVC Jill och amningsjouren, men bara om hon inte får någon flaska alls och vi låter henne skrika och hungra i några dagar till hon ger sig. Vi orkar inte det. Inte med lilla S också. Jag orkar inte heller därefter endast amma henne. Jag behöver avlastningen med flaska från min man för att orka. Så nu verkar amningen vara över. Vi ska kämpa några dagar till, men sen får det vara nog. BVC Jill tyckte inte att matningen skulle bli en kamp, utan att det isf var bättre att vi gav upp. Lade vår energi på annat. Jag ska försöka fortsätta pumpa ur till de är sex månader och hoppas att jag inte sinar innan dess. Det finns en risk för det när inget barn hjälper till och triggar med sin amning. Det känns sorgligt. Tyckter om att amma nu när det inte gör ont längre. Tycker om närheten och är orolig att jag ska sina för tidigt. Men det är som det är och jag har inte orken att ta kampen.

Lilla J greppar sin bitring nu och kan föra den till munnen själv och tugga på den. Hon lärde sig att stå i tisdags och sedan dess vägrar hon att sitta mer än korta stunder. Hon står spänd i hela kroppen som en fiolsträng och putar med magen och är bara så bedårande så man dör. Lilla S kan stå litegrann, men knixar med knäna nästan direkt. Han däremot är en riktig snackpåse och pratar hela tiden och ler med hela ansiktet om man lyssnar på vad han säger och svarar honom. Pruttar man honom i halsgropen och på magen gurglar och skrattar han av förtjusning.

I natt somnade de åtta och vaknade tolv, två, fyra, fem och sex. Sex var de som vanligt urpigga och vägrade ligga i sängen en sekund till. Då fick jag gå upp och leka med dem fram till åtta när pappa tog över och jag fick två timmar till välbehövlig sömn. De som varit så duktiga och bara vaknat två gånger per natt. Hoppas att det beror på att de är snoriga och kommer att gå över till den 1 oktober när maken börjar jobba...

Vänner och barn

Ämnet vänner och barn är svårt tycker jag. Jag har alltid hävdat att andras barn inte behöver vara viktiga bara för att man tycker om föräldrarna. Att man inte behöver fira varandras barns födelsedagar. Att det bara är rimligt att tro att riktigt nära vänner bryr sig om ens barn och knappt ens de. Att folk oftast kommer på besök för att hälsa på föräldrarna och inte barnen. Att det är på gränsen till oartigt att ge barnen för mycket uppmärksamhet på föräldrarnas bekostnad. Det är ändå föräldrarna som är ens vänner. Att man särskilt inte kan ställa några krav avseende ens barn i förhållande till vänner som inte själva har barn. Men allt i det resonemanget har blivit lite svårare sen S och J kom. Jag tycker ju att S och J är världens mest fantastiska. Världens sötaste, mest spännande varelser. Har oerhört svårt att komma ihåg att alla andra inte nödvändigtvis måste tycka det. Och att det är ok. För det tycker jag i teorin. Men när nära vännen S är här på besök och inte en gång kommenterar att de är söta, att det är mysigt att vara med dem. Att hon i mailet när hon tackar för en trevlig kväll inte på något sätt nämner dem. Bara att vi inte hunnit prata tillräckligt. Då blir jag ändå lite fånigt sårad i mammahjärtat. Då inser jag att jag har svårt att omsätta teorin i praktiken. Måste jobba på det, att inte hålla det emot henne, att inte bli lite småsur. Men jag kommer nog aldrig att kunna låta bli att tycka extra mycket om de vänner som är rara med S och J, som säger snälla saker om dem. Det är jag för mammig för. Och det är också ok tycker jag. Är man vansinnigt kär så är man.

4 månader

De fyllde 4 månader igår. Vi firade med tårta med fyra tända ljus när föräldragruppen var här. Två andra av barnen i gruppen fyller samma dag, så det var svårt att låta bli när vi skulle träffas här... Tårta är ju så gott...

Otroligt vad snabbt tiden går. Nu har de str 62 i kläder och valkar både här och var. Idag när vi var på Ett litet kök satt de för första gången i en varsin egen stol vid bordet. Visserligen uppbullade med kudde fram och bak, men ändå. Simon skrattade enligt pappa första gången igår. Jag missade det surt nog. Julia har blivit en baddare på att rulla från mage till rygg. När jag vek ihop och packade ner deras gamla kläder i förrgår fick jag en klump i halsen. Storlek 40, 44, 50 och 56 har redan passerat. Det går så snabbt. Jag älskar alla deras framsteg och tycker att det är underbart att det numera går att kommunicera med dem. Att de blir glada när de ser mig, att de ljudar när jag ljudar. Men ändå - jag vill ju ha alla deras faser samtidigt. Jag vill att de alltid ska vara som nu och jag vill följa alla deras framsteg på en gång. Jag vill ha allt. Jag kan inte låta bli att pussa på dem hela tiden, och snuffa i nacken och prutta på magen. De är ju så mjuka och lena och gosiga. Jag vill bara ha mer. Jag är en S&J-narkoman och kan inte alltid fatta att det är sant. Att de är mina bebisar och att jag får pussa på dem precis hur mycket jag vill.

Tack Kapybaran för alla de fina dikterna. Jag grät massor när jag läste dem högt för min man. Är så oerhört blödig avseende allt som har med dem att göra. Förstår inte hur det ska gå på cermonin... Dikterna vi valde kommer tillsammans med vårt upplägg här på bloggen när vi har haft namngivningsfesten.

Namngivning

Vi har bestämt oss för att ha en namngivningfest för småttingarna tillsammans med vår familj och våra närmsta vänner. Vill fira att de äntligen kommit med de som står oss nära. Massa funderingar om hur cermonin ska gå till dock. Ska vi ha musik, dikter, vad ska sägas osv. Vet inte ens om vi ska skicka ut skriftliga inbjudningar eller inte. Vill att det ska bli en varm, opretantiös fest, men vet inte hur vi ska få till det. Har inte varit på mer än en namngivningsfest. Någon som har några förslag på dikter, upplägg m.m.?

I övrigt är det dags för andra träffen med föräldragruppen idag. Ska bli intressant. S och J är inne i en gnällig period, så det är lite skakigt att träffa folk. J vägrar dessutom helt plötsligt amma, så jag är lite ledsen och orolig för att det ska hålla i sig. Vad som är bra just nu är att de har börjat få mer rutiner även på dagen och sover ett längre pass på förmiddagen och ett på eftermiddagen. Dessutom fick vi tips på tvillingklubben om att mata upp dem i sömnen innan vi somnar, så det provade vi igår vid elvatiden och de sov sen som små änglar fram till halv fem.