Nu har vi kommit ett steg längre - av 12 ägg är 9 befruktade. Imorgon klockan 13.10 är det dags för återföring. Då får vi också veta om de delat på sig som de ska. Innan dess vet vi egentligen ingenting.
Detta är verkligen en mycket långdragen process. Spänningen skulle kunna vara kittlande om det inte var för att det är vårt liv, vår lycka som står på spel i varje steg. Nu är den istället outhärdlig.
Små pyttesteg mot ett mål långt bort i fjärran. Varje steg som lyckas är en seger i sig och vi glädjer oss. Men glädjen kan inte upplevas fullt ut, eftersom det hela tiden finns ett nytt steg som måste klaras. Som bara måste gå bra. Och nästa steg kan betyda att allt har misslyckats. Lite som i "vem vill bli miljonär", bara med den skillnaden att man inte kan stoppa mitt i och säga att man nöjer sig. Att man är glad för det man fick. Det är allt eller inget hela tiden.
Det tär. Kan inte ens föreställa mig hur det kommer att tära om vi måste gå igenom detta flera gånger. Mariachi, Tingeling, Tinsellflickan, Anna och alla ni andra som har behövt det. Jag känner verkligen med er - vilken styrka, vilket mod. Att våga hoppas igen och igen. Att börja från början och ta alla steg ett i taget igen. Ett enormt mod är vad som krävs. Jag önskar verkligen att ingen skulle behöva vara så stark, så modig. Det är så orättvis att vissa prövas så hårt av livet och andra inte. Jag vill inte prövas mer. Snälla låt mig slippa. Låt det få vara nog nu. Låt det få vara vår tur nu.
Vårturvårturvårturvårturvårturvårturvårturvårturvårturvårturvårturvårtur
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
GRATTIS till de 9 befruktade äggen! Precis samma antal som vi fick förra gången.
Nu hade vi stentur, kan inte fatta det ännu! Ringde nyss kliniken och fick veta att ALLA - 13 ägg - har befruktats normalt! Ett steg närmare..
Men det är som du skriver, det är småsmå steg framåt hela tiden, varje hinder man besegrar är man lite närmare. Det är enda chansen att klara det, att ta lite i taget, fokusera på nuet, glädja sig för det lilla och INTE tappa hoppet.
Det är det som gjort att vi som varit tvungna att gå igenom det här flera gånger, har orkat. För att man måste. För att man vill så gärna.
Men hoppas faktiskt att du inte behöver prövas lika hårt.
Tummar hålls stenhårt nu, för oss båda!!!
Oj vad många ägg!! Grattis till dem!!
Ja det är överjävligt att misslyckas. Jag hoppas verkligen att du slipper det! Anledningen till att man orkar kämpa vidare är att man längtar så hett, så att det inte finns något annat alternativ.
Håller mina tummar stenhårt. Så klart det är din tur nu!
Anna-Bell
Grattis och lycka till inför morgondagens "resultat". Jag håller tummarna.
Jag håller tummarna för transfern! *skickar sparkar i baken, och alla lycka till jag har*
Skicka en kommentar