Puh! Vilken pärs! Spruta. Mage. Jag.
Det är verkligen sjukt läskigt att spruta sig själv i magen. Fast egentligen sprutar jag inte själv utan min man, men ändå. Han var lika nervös som jag. Vi bara tittade på varandra och på min mage en lång stund. Sen började vi skratta lite lätt hysteriskt över det absurda i situationen. Men det var bara att göra det. Tydligen var pennan väldigt stor, så det var svårt att nå ändan med tummen och när han väl hade satt in nålen var det inte läge att jucka runt. Tekniken behöver tydligen finslipas, men det gick bra till slut.
Man vänjer sig säkert. Man vänjer sig vid mycket om man måste har jag märkt.
Efteråt grät jag och vi låg och pratade en lång stund i sängen. Om hur osäkert det känns med 51 % chans att misslyckas. Hur sjukt sällan jag lyckas få upp rätt sida om jag singlar slant. Att någon annan alltid fick välja målvakt (eller vad det nu var man valde) först. Svårt att känna sig hoppfull med sådana chanser.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Vad duktig du var som ändå klarade av det!!
Vet du, första gången är verkligen värst - sen går det lättare! Jag gör det nuförtiden med vänster hand medan jag ser på TV eller pratar i mobilen, typ. Man vänjer sig, jag lovar! Och ett tips: Se till att sprutan inte är kall när du tar den, låt den bli rumstempererad så går det lättare och känns mindre. Ett annat tips är att klämma tag om "tjockaste" stället, få tag om en valk och sticka där. Känns knappt alls, ett litet, litet stick bara.
Lycka till!! Och minns - du är DUKTIG!!! :)
Vill inte alls vara negativ nu men har ni fått 49 % chans att lyckas? Det är ju vansinnigt högt!! Jag har aldrig hört så höga procenter inom IVF, vanligtvis talar man om max 30 % chans att lyckas per försök.
Förlåt, menar som sagt inte att dra ner ditt humör, men så brukar det vara..Det är ju bra att vara realist också. Men visst, det känns hopplöst ibland, när man är van vid att alltid ha otur, aldrig vinna nåt etc.
Kram igen!
Sant - det kommer säkert att gå lättare för varje gång. Kanske lättare att ta på sig själv än att låta mannen göra det.
Jag vet det låter högt, men i Sophiahemmets folder så stod det att de vid senaste mätningen (tror det var av 680 personer under 2004) hade 49 % positiva graviditetstest och 40 % baby-take-home rate. Vet inte vad man ska tro.
Heja heja!!!!
Ja, första gången är värst. Man vänjer sig. Bäst är att belöna sig efter varje gång. Jag brukade duka fram fika, tända ljus och se till att jag inte ens behövde lyfta rumpan för att mysa till mig när väl sprutan var tagen.
Saring har lärt mig att använda stridsropet "Hurra för fettet!!!" innan man sticker :-D
Och du, om du/mannen lyckas pricka ett blodkärl så att det gör ont så är faktiskt det mest skonsamma att sticka om. Om man lyckas sticka rätt så känns det nästan ingenting. Men jag vet, det är ju egentligen inte det onda som är läskigt, utan att sticka in en nål i sig själv...
"Man vänjer sig säkert. Man vänjer sig vid mycket om man måste har jag märkt."
Visst är det så!
Skicka en kommentar