onsdag 12 september 2007

Lite tilltuffsad

Jag känner mig lite tilltuffsad av livet just nu.

Jag som aldrig i vanliga fall har svårt att somna eller att sova när jag väl somnat, ligger nu vaken i en ångest som inte vill släppa. När jag väl lyckats somna vaknar jag efter några timmar av att jag drömt något jobbigt eller att jag har ont i magen. Tror att det är det magonda som gör att jag sover ovanligt lätt.

Jag har ångest över lite av allt som har med vår situation att göra:
1. Att ÄP närmar sig.
2. Att allt detta hemska kan komma att vara förgäves.
3. Att jag inte ska kunna somna och därför må dåligt dagen därpå.
4. Att jag ska vara så fokuserad på detta att jag gör ett dåligt jobb.
5. Att min omgivning inte ska orka med mig.
6. Att vi ska behöva göra detta om och om igen.
7. Att vi ska behöva leva så här i ett år eller mer.

Saker som jag har ångest över hela tiden, men som på kvällen när jag ska somna attakerar mig så att jag vrider och vänder på mig med en stor klump i halsen utan att få någon ro. Detta gör mig tilltufsad.

Sen känner jag att min initiala kaxighet när jag fick börja med sprutorna har börjat avta. Jag är fortfarande mer mig själv, men en ledsen version av mig, en rädd version. Jag är inte alls förtjust i denna version av mig själv. Jag vill att den ska få förvinna och jag ska få bli mig själv igen. Jag brukar ju vara en glad och ganska bekymmerslös person. Så blir jag rädd för att jag inte ser när det kommer att bli så. Eftersom jag någonstans inser att denna version inte kommer att försvinna förrän vi lyckas. Och eftersom jag inte kan tro att vi kommer att göra det, så ser jag inget slut på mig själv i en version jag inte tycker om och inte vill vara. Dessa tankar skrämer mig massor. Detta gör mig tilltuffsad.

Tävlingsinriktad som jag är kunde jag föresten inte låta bli att fråga barnmorskan om det gick att få mer än bra av läkaren. Om man kunde få MVG. Det kunde man. Förståss. Hon var iof noga med att poängtera att det var svårt att se något redan nu och att det fortfarande kunde bli MVG, men i alla fall. Är redan nervös inför lördag. Hela tiden nya saker att vara nervös över. Jag är inte en nervös person. Mitt konstanta nervösa tillstånd stör mig också. Detta gör mig tilltuffsad.

Ha - här får jag gnälla hur mycket jag vill och jag har inte ens dåligt samvete för att jag gör det. Det har visat sig passa mig mycket bra att blogga.

3 kommentarer:

Tingeling sa...

Ångesten är grym när den kommer. Livet tufsar verkligen till oss otroligt hårt, prövningen är grym.
Men du klarar det! Och jag önskar verkligen att inget av detta ska vara förgäves.
Många uppmuntrande kramar och SOV GOTT.

Åsa sa...

Det är vidrigt med alla tankar som dyker upp när det minst passar och vägrar ge med sig. Ni kommer att ta er igenom detta!
Du skrev för ett tag sedan att du inte riktigt vågar hoppas att det ska gå och du vågar inte vara pessimist heller... Våga hoppas! Våga tro på det! Att bli besviken måste vara bättre än att inför behandlingen gå och må dåligt över alla tankar som far runt.
*kramaom*

Saring sa...

Vet du? Du gör det så bra. Så fantastiskt storstarkt bra.
Du klarar det. NI klarar det. Tillsammans.

Kram