Hatar proggisarna!

Inte nog med att de har en tendes att åka ut, att de är jobbiga att komma ihåg och att de kladdar. Dessutom orsakar de svullnad, utslag, ett konstat kliande och svidande. Tillräckligt för att konstatera att jag hatar att behöva ta dem. Om jag behöver göra om att detta hemska ska jag slåss för att få ett annat alternativ. Detta är inte ok. Var på en superviktig förhandling igår och kände mig lagom proffsig när jag lite lätt bredbent gick in i förhandlingssalen och hoppades på att lunchproggisen inte skulle åka ut. Och sedan ansträngde mig för att inte klia mig när jag väl satt mig. Snacka om underläge. Inte konstigt om de 12 övriga i salen som var herrar hade lättare att koncentrera sig än jag hade. Snacka om att behöva leverera under press. Nu gick det bra i alla fall, men ändå. Hatar är ordet. Det enda positiva är möjligen att de gör att detta med avhållsamhet inte är något problem.

Jisses vad det regnar! Även denna gång känns det mysigt och passande snarare än irriterande. Har ju svårt att sova och i natt vaknade jag inte av mardrömmar, utan av ovanstående irritationsmoment. Tog därför en lur i soffan efter frukosten. Helt utan tankar på måsten. Ibland är det befriande med regn.

5 långa dagar kvar till testdagen med stort T... Har givetvis börjat känna graviditetssymptom. Förutsägbart. Jag är tröttsamt förutsägbar. Försöker att inte låtsas om dem, men kan ändå inte låta bli att bli lite glad. Igen. Har känt mig illamående och med värkande bröst typ varje cykel vid denna tidpunkt, så jag vet ju att kroppen kan luras ganska rejält om man vill bli lurad. Ändå kan jag inte låta bli att notera och i smyg undra om det betyder att denna gång är allt annorlunda. Denna gång är det på riktigt. Åh, var är kristallkulan när man behöver den. Skulle gladeligen stå ut med allt proggisbök bara jag visste att det gav resultat, istället för med känslan av att jag gör detta förgäves.