Julklappsvånda och julaftonsberättelse

Hänger på Helgas inlägg om julklappsångest. För det råder sådan i vårt hem. Svärmor och svärfar (men jag tror att det bara är hon som handlar) är ostoppbara. Vi tycker om att få presenter och blir glada för alla fina paket vi får av dem, men... Det blir för mycket. Till jul är hon ostoppbar. Innan denna jul har vi försökt prata med henne fyra gånger om vikten av att det inte blir FÖR MYCKET julklappar. Vi var nio personer som firade jul här hemma i år och för att det ska bli trevligt för alla och för att ungänget och inte julklapparna ska dominera kvällen så bad vi dem att inte köpa för mycket. Vi bad henne begränsa sig till tre julklappar per person (och framförallt barn). Det är ändå väldigt många julklappar. Och om hon ville ge mer så bad vi henne att sätta in pengarna på ett sparkonto till barnen. Jadå det skulle de göra och o, ja, det förstod de. På julafton öppnade vi julklappar i tre timmar. Tills klockan var halv tolv, farmor 82 år höll på att svimma i soffan och mamma hade hjärtflimmer. Vi fick ca 8 paket var och barnen ett antal fler än 3 var... Det blir ett antal kassar med julklappar bara från svärmor. När vi ödmjukt tog upp saken med henne blev hon tvärsur och stött och vägrade se hur det hade blivit och deras del i det. Då tog vi ändå bara upp att julklappsutdelningen tagit för lång tid och att det berodde på att det blivit för många julklappar och att det var ett problem och att vi måste hitta en lösning på det till nästa år - och vi sa det efter att vi tackat massor för de fina presenterna. Det går inte att prata med henne om detta. Hon lyssnar inte och tar inte till sig det vi säger och nu blev hon dessutom stött och sur. Vi skulle dessutom vilja ta upp att vi inte vill ha stora spelande plastleksaker och att det var helt oacceptabelt att barnen fick två gigantiska mjukdjur. Vi har inte plats. Men det var lite läge för den diskussionen insåg vi. Varför vill man inte ge saker som folk blir glada för och varför är det så svårt att respektera andras önskningar när det kommer till julklappar? Min familj har inga problem med detta. Det är helt okomplicerat att prata med dem om vad vi vill, de anpassar sig gärna och köper snällt något som vi/barnen önskar oss. Därför blir det extra svårt för mig att förstå att det ska vara så svårt för svärmor med detta. Jag tycker inte att det är ok att hon ska få dominera hela julafton med sina julklappar.

Lilla J och lilla S är i alla fall väldigt glada över sina nya leksaker. De skuffar sig runt i sina coola röda gåstolar och är sååå nöjda över att nu kunna ta sig till och nå granens grenar, element och annat spännande runt om i lägenheten. Hon är bäst på att backa även med gåstolen, men blir bättre och bättre även på att ta sig framåt. Lilla S har fått sin första tand upptäckte vi dagen före julafton, alldeles ny och fin lyser den i underkäken. De har spelat massa på det röda fina minipianot, skakat sina maraccas och tuggat glatt på mjukisleksakståget. De var bedårande under julklappsutdelningen i sina små tomtedräkter och tuggade på och undersökte sina paket mycket nogrant. De älskar att bada nu sedan de lärt sig sitta och kan sitta länge och plaska med sina badankor i sin blå badbalja.

Det var fantastiskt mysigt att få fira första julen med våra små finingar. Jag hade hand om dem på morgonen och de fick välling vid halv sju, sedan undersökte de paketen under granen - även om lilla J blev så exalterad att hon backade därifrån. Vid åtta var de trötta av all lek och jag kunde lägga dem igen och krypa ner i sägen bredvid min make och sova två timmar till. Då hade han gått upp och matat dem igen och förberett julbadet. Sedan badade och plaskade de länge innan vi klädde på dem och de fick leka lite till innan det var dags för dem att sova igen och för oss att duka bordet och förbereda inför att våra familjer skulle komma halv tre. Efter sovning och lite mer mat kom våra familjer lagom till att det var dags för dem att sova igen och för oss andra att dricka skumpa, fika och titta på Kalle. När de vaknade igen öppnade vi deras paket så att de kunde vara med, sen sov de igen medan vi fixade det sista inför julmiddagen och så satt de med vid bordet när vi åt, de fick välling vid bordet och var med och gosade tills att de skulle sova vid kvart över sju. De var så glada och härliga hela dagen och det var så himla mysigt att de var med. Allt utom julklappsutdelningen för de vuxna blev ändå fantastiskt lyckat och mysigt och precis som det ska vara på julafton.

GOD JUL

Barnen har julbadat, skinkan är kokad, sillen inlagd, klapparna inslagna, julgranen klädd, knäcken kokad - jag är redo att fira jul.

GOD JUL till er alla!

Lite bättre

Nu är de lite bättre. Natten var fantastiskt mycket bättre. Lilla S vaknade bara en gång och efter näsfrida och nezeril så somande han om ingen och sov ända till halv sju. Långa sovpass mellan åtta och kvart i tio, sedan kvart över elva tills nu kvart över ett. Det märks att han är hängig. Lilla J också, men hon brukar alltid vilja sova mycket så jag vet inte vad som är hennes avtagande förkylning och vad som är att hon är en sömntuta. Jag har fått sova massor med sömn i natt och är en annan människa idag. Tycker att mina barn är fantastiska och orkar, orkar, orkar. På ett helt annat sätt. Tänk vad lite sömn kan göra.

Lilla S leker björnen sover nästan jämt för tillfället. Hon har inte greppat att hon kan trycka framåt när hon väl fält in benen under sig, men jag gissar att det kommer snart. Lilla S snurrar runt, runt och tittar på allt runt omkring sig. Han är som en liten propeller. Att snurra från mage till rygg är inte hans grej dock. Runt i en cirkel på magen ska det vara. Båda sitter och leker nu. De är fortfarande lite ostadiga, men sitter själva hur fint som helst. På lucia var de två ljuviga små tomtenissar när vi var på luciafirande och satt på golvet och lekte med de andra barnens leksaker. Hur stora som helst.

Förkylning hos familjen Ribbolita

De små är sjuka. Och vi är sjuka. Och i söndags var jag matförgiftad och spydde halva natten. Hela familjen Ribbolita är således väldigt slitna. Det är väldigt synd om familjen Ribbolita. I natt har lilla S sovit typ 4 timmar. Resten av tiden har han smågnällt ihållande, med några korta pauser. När han väl däckade vid fem vaknade lilla J och så surade hon över att det inte var morgon fram till kvart i sex när de fick gå upp. Det är synd om lilla S. Mitt mammahjärta blöder och vill hjälpa. Men inget hjälpte i natt. Till slut var jag så trött att jag hade ont överallt och grät. "Det är så här det är att vara förälder" - sa min empatiske make. När alla är slitna och ingen orkar någonting är det svårt att vara den varma och kärleksfulla familj som man strävar efter. Och jag känner mig ofelbart som en dålig mamma som inte bara tycker synd om lilla S utan också om mig själv.

Nu på morgonen har jag burit runt med honom i bärsjalen igen. den har vi inte använt sedan han var hälften så stor som han är nu. Då kunde han komma till ro och sova en halvtimme, men sen var han ledsen igen. Man känner sig så hjälplös.

Andra advent

I natt vaknade lilla J första gången vid halv tolv, sen vaknade lilla S halv två, tre, och fyra och sedan vaknade lilla J igen fem. Åhh, vad härligt det är med snoriga bebisar. Ingen näsfrida eller blöjbyte hjälpte, så vid halv sex var det bara att ge upp och gå upp med lilla J. Sen sitter vi i soffan och gosar jag och min dotter. Hon borrar in huvudet under min haka och jag killar henne i nacken och tittar på alla ljus i husen runt omkring. Jag viskar jag älskar dig i hennes öra och känner att orden inte räcker till för att förklara mina känslor. Tänk att just ni som är världens finaste fick komma till oss viskar jag sedan och ögonen tåras.

I fredags satt lilla J själv för första gången. Lilla S övade men fick inte till det på egen hand utan att tippa. Nu är det dags för första sovpasset och jag ska så snart de somnat kasta mig ner i sängen igen. Inte för att jag inte uppskattar att se dagen gry men...

Peppisbak

Jisses vad gott det blev, men det var lite trixigt att få till bak mellan sovning, lunch, blöjbyte, lunch mammor och bebisbus. Jag bakade när mina bebisar sov och när de lekte damsugare (lilla S blev supersur dock när hon backade runt en hörna och helt plötligt var ute ur köket...) respektive propeller (lilla J är inte så bra på att backa utan snurrar mest runt) på magen på golvet och hon bakade när hennes dotter sov och sonen var lugn. Att göra vackra figurer var uteslutet. Efter en halvbra omgång med osthyveln insåg vi att det blev bäst med vassaste kniven. Rosendals trädgårdscafés pepparkaksrecept går inte av för hackor dock, peppisrutorna blev exakt hur goda som helst - hårda, knäckiga och ljuvligt peppriga - och baket avslutades med en långpromenad i regnet. December kan verkligen vara mysigt. I morgon väntar bak av resten av peppisdegen och i slutet av veckan saffransskorpor och chokladgodis. Mmums!

Lilla S föll tillbaka några pinnhål i natt med gnäll 01.30 och 03.55. Morr. Bråkbebis.

Idag träffade jag vännen S igen. Hon vägrar stuvnackat även denna gång att säga att lilla S och J är charmiga (och då fick hon ändå lilla S att gurgelskratta, vem smälter inte av det?!), roliga, vackra, söta, gulliga eller något annat superlativit. Dumma. Och dumma mig som inte kan låta bli att bry mig liiite.

Något har hänt

Lilla S sover helt plötsligt som en liten prins. Två hela nätter i rad nu och jag hoppas vid gud att det blir fler. Han sover bättre på dagarna nu också. Det är såå skönt. Nu har han också hittat sina fötter. Han skrattar när han blir kittlad på magen och hon skrattar när man skrämmer henne. Hon äter det som serveras, alltid lika nöjd. Han tycker att det är obehagligt med allt som inte är helt pureat och vägrar äta något hemmalagat som inte är mos och helt utan bitar. Hallon- och bananpuré gick t.ex. inte alls ner i fredags. Det var tydligen läbbigt med hallonens konsistens. Det är spännande att de är så olika trots allt.

Igår var vi på Hasseluddens yasuragi och badade och vilade och badade igen. Helt underbart och väldigt välbehövligt. Det stället är som en ljuvlig oas och jag längtar dit igen så snart jag har åkt därifrån. Morfar och K passade de små och det hade gått hur bra som helst. Pappa har varit lite avvaktande till lilla J och lilla S. Han har svårt att veta hur han ska bete sig med bebisar, men nu börjar det släppa och det gör mig så glad.

Helgen har annars bestått av familjemys, adventsmys och egen shopping på stan. En hel dag med shopping av kläder till julfesten - hittade iof inga morr - och shopping av julblommor. Det gick bättre och nu är det fullt med fina julblommor här hemma. I morgon kommer en annan tvillingmamma över och vi ska försöka lyckas med att baka pepparkakor och samtidigt ta hand om fyra barn. Det kan bli intressant.