Testet var positivt!

Testet var positivt. Det var positivt. Jag är gravid. Det är helt sjukt och jag kan fortfarande inte förstå det, än mindre ta in det. Känner ingen lycka bara en avsaknad av förtvivlan och ett lugn som inte har funnits i mig på länge.

De mensliknande smärtorna fortsatte under kvällen och natten och när jag vaknade 04.10, 05.10, 06.10 och 07.10, kände jag av magen ganska mycket. Hoppet hade nästan raderats helt. Jag var i princip helt säker på att testet skulle vara negativt. Klockan 07.10 kunde jag inte hålla mig länge. Var mycket kissnödig. Så jag väckte maken och sa att det var dags, men att han inte fick ha några förhoppningar för jag hade haft ont i magen under natten och var helt säker på att min mens var på väg. Enda skumma med det var att jag börjar få små blödningar några dagar innan mensadag 1 och att jag inte brukar få ont i magen innan jag får dem. Inga blödningar hade kunnat spåras.

När vi efter 5 lååånga minuter gick tillbaka in i badrummet och tittade på testet så fanns där två ränder. Det ena var tydligt, men lite svagare än det andra. Vi bara stirrade. Sen började jag gråta och sa att jag ju varit helt säker på att det inte skulle vara positivt och att jag inte förstod någonting. Min man vägrade ta testet på allvar, utan sa att han ville höra det positiva beskedet från dr. Barsk för att våga tro på det.

Förmiddagen tillbringades i ett töcken. Vi hade tid hos dr. Barsk kl. 11.25 och allt kändes förvirrat. När vi kom till dr. Barsk sa han att det var ju glada nyheter. Min man såg på gränsen till chockad ut. Jag bara log. Han hade inte vågat tro det innan och det började sakta, sakta sjunka in. När jag sa att jag inte hade trott det eftersom jag hade haft "mensvärk" sa dr. Barsk att det är mer regel än undantag att man har det. När embryot fäster så reagerar äggstockarna och då ger de impulser som hjärnan tolkar som mensvärk. Den kan tydligen sitta i ett tag till och 1/4 har dessutom småblödningar i denna period.

Vi ska tillbaka dit om två veckor. Då får vi veta om embryot har överlevt och sitter rätt i livmodern samt om en eller båda av småttingarna har valt att stanna hos mig. Om det går bra är det 95 % chans att vi blir föräldrar kring den 10 juni 2008. Tills dess är det ca 85 % chans. Siffrorna är nu till vår fördel som dr. Barsk uttryckte det.

Jag är fortfarande förvirrad och ännu inte lycklig. Det går inte att ta in. Det är för stort. Det är för overkligt. Det är för fantastiskt för att vara sant.