Det är mörkt på morgonen, det är regnigt på dagen och det är mörkt på kvällen. Att under dessa förutsättningar dessutom vara supertrött och illamående hela tiden är faktiskt lite påfrestande. Inte så mycket att vara trött som att jag måste vara på jobbet trots att jag är trött. Vill bara ligga hemma i soffan och läsa bok, sova middag, eller titta på film. Vill inte vara här och prestera. Vill bara vårda bönan. Det görs bäst i soffan, drickandes te eller choklad. Det är jag helt övertygad om.
Träffade min gravida vän i tisdags. Tänk vad allt är annorlunda nu. Helt plötsligt kan vi prata som vanligt. Hon för att hon inte behöver misslyckas med att parera min sorg och jag för att jag inte är ledsen hela tiden. Inte blir sårad av allt hon säger. Oerhört skönt. nu är det ju istället urcoolt att en så nära vän ligger steget före i detta med att vara gravid och går att prata med om en massa gravidtankar som far runt i mitt huvud. Jag är så tacksam för att allt är just så enkelt just nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
ja, fy tusan....den där tröttheten som slår som en klubba i skallen. huvva.
en tröst är att så trött som jag varit i början av graviditeterna, så trött har jag aldrig varit senare, vaknätter till trots!
Hur har du det?
Länge sen du uppdaterat..
Kram i mörkret!
Skicka en kommentar