Ett litet bultande hjärta

Så fanns det där på skärmen - ett litet dragspel som snabbt, snabbt bultade. Vårt embryons hjärta slog. Ofattbar, lycklig, varm, mjuk glädje.

Nu finns det nästan där - lugnet. Inte fullt ut, men lite mer närvarande än igår. Sakta tar vi oss ett steg i taget framåt. Sakta tillåter vi oss att känna glädje. Nu är det 95 % chans att allt går bra och att det kommer en alldeles egen liten bebis till oss kring den 10 juni nästa år. En liten 08. 95 % - det är mycket. Det är en väldigt bra chans. Ändå känns det inte alls så lugnt. Vi behöver definitivt mer tid att smälta detta.

Båda embryona hade fäst, men det var bara på det ena som hjärtat slog tydligt. Vi ska tillbaka igen om två veckor. Då får vi veta säkert om det blir tvillingar, men det verkar inte så. Dr. Barsk sa att det visar hur bra det var att sätta in två i vårt fall - hade vi bara satt in ett så hade detta kunnat vara en sorgens dag. Jag är så tacksam, så tacksam att det inte är så. Att jag har ett alldeles levande, bultande embryo i min mage. Vi såg det med egna ögon i morse. Det är så stort.

Glädje. Älskade embryo vad vi är glada att du verkar ha bestämt dig för att växa och stanna hos mig.