Graviditeten har blivit så pass verklig att jag har insett vad jag riskerar att förlora om något går fel.
I natt fick den insikten ångestfyllda proportioner. Det var nog lika delar denna insikt och magsmärtor som gjorde natten jobbig. Hade en stark molande värk som gjorde att jag hade svårt att komma in i djupsömnen. Sov oroligt, vaknade, drömde konstiga drömmar om brinnande hus och annat skumt. Molvärken är dessutom fortfarande starkt förknippad med mens, blod och ångest. Oerhört starkt förknippad. Trots att jag vet att värken skapas av att livmodern utvidgar sig och det således är något bra, så blev jag rädd för att det ska vara ett tecken på missfall eller att något är fel. Ångest. Nattspöken.
Ville bara att det skulle bli morgon och jag skulle inse att jag fortfarande är gravid. Att allt fortfarande är fantastiskt. Att det är bra att jag har börjat förstå vidden av vad som hänt mig - hänt oss. Detta mirakel.
Nu har jag samlat jag ihop mig. Allt känns annorlunda efter en lång söndagsfrukost med tidning och bra musik. Gos med maken som är frustrerad över att mina ömmande bröst fortfarande inte är lekvänliga och att dr. Barsks avhållsamhetsregler fortfarande gäller. Läsning av tidningen i sängen.
Jag är redo för ytterligare en magisk dag som gravid utan neggo-ångesttankar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
GRATTIS till din graviditet! Underbart att läsa. Hittade hit via Minnas blogg :-) Jag förstår dina känslor mycket väl... jag hade ofta ångest och grät av oro i början av denna graviditet. Troligtvis för att vi kämpat så och har ett missfall i bagaget. Men fortsätt att njut av varje dag som gravid - det är underbart!
Jag förstår att det kan kännas lite abstrakt med din graviditet. Jag skulle vara livrädd för att det ska gå åt skogen! Jag önskar dig självklart all lycka. NJUT NJUT NJUT! Jag avundas dig (på ett positivt sätt!) :-) Kram!
Jag tror tyvärr inte att rädslorna kommer försvinna helt förrän "barnet är ute". Sen kommer man vara rädd för annat. Men det är inte så konstigt! Du har gått igenom massor för att komma till den här punkten i ditt liv och att inte vara rädd för att förlora det vore ju konstigt. Men allt kommer att gå bra! Om åtta månader har du blivit mamma till två(?!) underbara små knoddar!
Vad har ni fått för avhållsamhetsregler? Till oss sa de ingenting om det. "Var som vanligt, men ta inte i för mycket med nåt" sa de ungefär.
Stora kramar!
Dr. Barsk tyckte att vi skulle avhålla oss från sex under ruvningen och nu innan föra VUL. Han sa att det finns lite forskning på att det är farligt, men att det ändå är bättre att ta det säkra före det osäkra. Frustrerande för mannen. Jag med mitt proggiskladd, har haft stunder av större sug så för mig har det inte varit så farligt...
Så underbart att det verkligen gick vägen! Visst är man orolig men det får man försöka att lära sig leva med på något vis. Hälsa maken att det eventuellt lär bli så att dina bröst inte kommer att vara klämvänliga på mycket länge;)Själv tycker jag att brösten tillhör bebben då man ammar. Känns konstigt om även mannen ska vara där liksom.
Kramar!
Skicka en kommentar