Det är fortfarande svårt för folk runt omkring oss att göra rätt. Jag är fortfarande orättvis. För jag fortfarande är rädd för att detta är för bra för att vara sant. Rädd för att jag ska straffas om jag är för glad, tror att allt ska gå bra. Kan inte riktigt tro det och blir då känslig för om andra tror det.
Å ena sidan blir jag jätte-glad och varm i hjärtat över mina näras glädje. Kan inte få nog, kan inte prata om vår situation för mycket. Kan inte få för mycket lyckönskningar och goda tankar om detta.
Å andra sidan blir jag rädd när mina nära blir för glada, tar ut segern i förskott. Tror att det kommer att bli en bebis (eller flera). Och när jag blir rädd blir jag irriterad. På att de kan tro något så dumt och dessutom säga det till mig.
Då måste jag korrigera. Säga att man inte vet någonting. Att allt fortfarande kan gå fel. Att jag inte är mamma, att det inte är säkert att jag kommer att bli det. Att det enda jag vet är att jag är en embryobärare. Och att det är ett fantastiskt steg på rätt väg. Att det är det enda jag vet nu och att det gör mig lycklig. Att det räcker. Att jag inte kan tänka längre framåt. Och när jag säger det. Eller delar av det, så förstör jag deras glädje lite grann. Och det är dumt.
Dumma rädda mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är väl DIG det handlar om nu. Någon annans glädje kan du inte bry dig om i den här situationen!
Jag förklarade för alla att jag var gravid, men inte väntade barn. Och de som inte accepterade den terminologin orkade jag tyvärr inte umgås med just då.
Sen efter det stora UL:et när vi sett att allt var som det skulle, då började jag vänta barn. (inte nödvändigtvis ett levande barn, men det där är en annan historia, och handlar bara om min sjukliga rädsla för att våga ta ut någonting i förskott)
Du har all rätt i världen att vara självisk! Gör det du trivs med och måste göra för att må bra (det kan inte sägas nog många gånger).
Vad gäller alkohol så tycker jag du kan gå på din tillställning. Håll i ett glas och häll ut allt eftersom i nån blomkruka eller på toaletten allt eftersom eller skyll på antibiotikaintag eller nåt annat. Jag drar till med magkatarr när jag inte vill dricka - inte på grund av graviditet, men rent allmänt för att slippa spekulationer. För jävligt att man ens ska behöva, men det gör jag ändå.
Varma kramar
Skicka en kommentar