Sitter på jobbet och försöker jobba. Det går sådär.
I morgon vid den här tiden vet vi. Oliiiidligt spännande. Åhh, vad jag vill att det ska ha gått bra. Att jag ska sitta här med en känsla av lättnad. En känsla av att vara lite tryggare, att vara ett steg närmare ett lugn.
Sen kan jag förståss inte låta bli och fundera liiite på hur många det kommer att vara också. Kommer jag precis som Kapybaran få beskedet att jag har piff och puff i magen. Helt galet i sådana fall. Men det funderar jag faktiskt inte så mycket på. Bara det ser bra ut och det i vart fall är ett embryo vars hjärta som slår i morgon, så är jag världens lyckligaste.
Åhh vad jag vill att det ska vara så. Det kändes i alla fall bra i morse när jag satt och väntade på tandläkaren och trodde att jag skulle kräkas. Tänk att ha kommit till en situation i livet när det upplevs som ett gott tecken...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag förstår att du längtar. Det kommer att ticka massor i magen imorgon - det är jag övertygad om. Kram
Jag håller tummarna!
Spännande spännade! Det går säkert jättebra. Vad det är underbart att få titta på sin bebbe på UL. Magiskt är ordet!
mnjaaa, en piff och en puff vet jag inte. de är ju här. hos mig.
:-)
men en knoll och en tott? magnus o brasse? helan o halvan? ;-)
håller tummarna för pickande hjärta eller hjärtan.
Skicka en kommentar