Det är fortfarande inte verkligt. Det är fortfarande en dröm, som jag hela tiden förväntar mig att vakna upp ur. Läste Minas blogg om hennes tankar efter plus. De stämmer så väl överens med mina. Hon skrev att det var vanligt att tvivla när man kämpat så länge. Kanske är det så. Något som aldrig gått förut och så helt plötsligt fungerar det. Det är svårt att ta in. Är inte så orolig ännu, mest avtrubbad. Jag går omkring med en avtrubbad känsla av overklighet. Och så ibland, ibland, pirrar den till - glädjen. Tanken om att det här kanske visst är på riktigt. Det kanske verkligen är vår tur nu.
Massor med tankar också som jag inte har tänkt på väldigt länge. Vad får man äta? Vad kan vara graviditetsymptom och vad är bara inbillning för att jag vill tolka allt som symptom? Vill få varje bekräftelse som går på att det är verkligt. Har varit förstoppad, haft halsbränna, känner lukter extremt intensivt, lite molvärk... Antagligen är hälften bara inbillning.
Men mest tänker jag idag på Tingeling, som är så säker på att hon ikväll kommer att testa negativ igen. Jag hoppas så innerligt att hon har fel. Så innerligt. Det är så orättvist att vissa måste kämpa så mycket. Så sorgligt. Snälla låt henne ha fel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tack älskade du för att du tänker på mig.
Hur innerligt du än hoppades att jag hade fel så hade jag inte det.
Men din omtanke värmer. En dag ska jag sälla mig till Lyckliga Skaran. Så är det. Njut nu, vännen!
Ja det är verkligen förvirrande i början. Så underbart att du är där nu! Njut!
Anna-Bell
Skicka en kommentar