v.35 (34+1) och sjuk

Det är synd om mig. Jag har feber och är snorig och har världens hosta. Natten var en mardröm. Jag vaknade varje timme, för att jag hostade, behövde kissa, inte kunde andas etc. Morr. Nu har jag i alla fall fått en bra hostmedicin. Lovely. Det är ingen fara alls för småttingarna dock sa läkaren.

Vi var på tillväxt-UL idag. De följde sina kurvor, men han hade sackat efter ytterligare något. Nu väger han 1,8 och hon 2,0 kg. Hoppas verkligen att de tänker stanna hos mig ett tag till så att de hinner bli större innan de kommer ut. Läkaren ville att vi skulle komma tillbaka redan nästa vecka för att kolla flödet, eftersom han hade sackat efter (-26% jämfört med -22% förra gången). Sedan har jag blödit några gånger den senaste veckan. Bara gammalt blod, men ändå. När läkaren kollade livmodertappen så var den ytterligare förkortad från 3 cm för två veckor sedan till 2 cm nu. Det är antagligen det som har orsakat blödningarna. Hon sa att det inte utifrån det gick att säga något om när de skulle komma dock. Att de lika gärna kan stanna några veckor till. Hoppas att hon har rätt. Men det är ju inte bara storleken som har betydelse, som barnmorskan sa, hur långt gågna de är spelar ju minst lika stor roll. Att det nu redan är v. 34+1 är ju toppen.

Både barnmorskan och läkaren pratade om småttingarna som att de kunde komma när som helst. Det känns verkligen helt sjukt. Att nedräkningen verkligen har börjat på allvar. Hur kan man någonsinn bli förberedd på något sådant??