Snorig

Happ - så började man det nya jobbåret med att vara hemma och förkyld.

Booring. Men har lovat mig själv att inte pressa mig lika mycket som innan julledigheten. Då ingår att vara hemma och kurera sig när man är dödsförkyld istället för att hurta iväg till jobbet i alla fall. Jag tyckte att jag var duktig på att ta hand om mig själv innan julledigheten. Under ledigheten har jag insett att jag inte alls har varit det. Jag har bara varit bättre än jag var innan jag blev gravid. Det har inte alls varit tillräckligt. Ett oroväckande tecken var att kräkningarna upphörde omedelbart när ledigheten började och att jag nu i efterhand kan se att jag i princip bara kräktes när jag utsattes för ovanligt mycket påfrestningar på jobbet. Inte sunt. Nu ska jag sänka kraven rejält på mig själv på jobbet och verkligen försöka få alla andra att förstå det också. Detta inkluderar ett allvarligt samtal med min chef. Måste påminna mig själv och alla andra om att det är STOR skillnad på att vänta tvillingar och en vanlig graviditet. Man måste vila betydligt mer och ändå kan man inte jobba särskilt länge. Bättre att jag jobbar i låg takt än att jag blir sjukskriven tidigt. Hur svårt som helst att leva efter dock. Fortsättning följer definitivt.

Saker att prata med Spec-BVC (Kapybaran, det är där och inte på SÖS vi ska göra UL) om när vi är där på onsdag:
1. Kan jag få intyg om att jag inte kan träna som vanligt så att jag kan stänga av mitt träningskort - har insett att promenader och hemmaträning är det som gäller?
2. Vad har de för sjukskrivningsprognos? Vad ska jag säga till chefen?
3. Ska jag börja med järntillskott nu?
4. Är det konstigt att jag fortfarande bara har gått upp 1,3 kilo, fast magen redan är stor?
5. Är det farligt eller bra att strecha "växtvärken" i magen?
Kommer inte på fler saker nu, men det kommer säkert. Åhh, jag vill att det ska vara onsdag lunch nu och att allt ska ha gått bra.