Vårt 2008. Vårt småttingår. Det var vad vi bubblande lyckliga sa till varandra mellan pussarna vid tolvslaget. Overklighetslycka, blandad med hopp och många drömmar. En fantastiskt start på det nya året. Vi stod högst upp på en terass, tittade ut över Stockholms alla fyrverkerier och bara pirrade inför tanken. Att detta år kan så mycket förändras för alltid, så många önskningar slå in. Familj. Att vi kanske ska få bli en familj. Svindlande.
Magen växer massor. Jag har växtvärk. Det kliar och drar. Sträcker jag upp händerna så drar det över hela magen. Härligt, men skumt. Har känt mig ömtung i underdelen av magen några dagar. Idag är det bättre. Ändå kommer oron så snart minsta ömhet känns. Ständigt denna oro. Och glädje. Har insett att jag kommer att få leva med oron som glädjens baksida. Man är ju alltid rädd att förlora det man älskar. Men ändå.
Jag har vid tre tillfällen tyckt mig känna sparkar - eller snarare frivolter där inne. Helt omöjligt att veta om det är julmaten som spökat eller om det verkligen är småttingarna jag känt. Ändå pirrigt spännande förståss. Maken är mycket avis och vill att det ska kännas för honom också NU. Han pratar och sjunger för magen varje kväll - ignorerar helt att småttingarna antagligen inte hör ett smack. Jag blir lika varm i hjärtat varje gång.
Nästa onsdag är det dags för stora UL. Jag längtar och bävar. Är orolig för att allt inte ska se fantastiskt bra ut och längtar efter att få höra att det gör det. Är också sjukt nyfiken över vad det är för småttingar som finns där inne. Är det två pojkar, två flickor, eller en av varje? Tror att det kommer bli lite verkligare när vi får veta det. Det kan vi behöva i all denna overklighetskänsla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag känner igen det där med växtvärk i magen! Fast min mage kom rätt sent, trots tvillingar! Vi fick inte tvillingbeskedet förrens på rutin-UL och då hade jag knappt nån mage alls! Men sen kom den!
Du har nog rätt. Oron kommer finnas där - ibland mer ibland mindre. Men som du säger glädjen finns ju där också - otroligt stark oftast.
Det låter härligt med en man som sjunger och pratar med magen! Min man har istället tagit upp husrenoveringarna igen - det är hans sätt att visa kärleken just nu. :)
oron hänger så intimt ihop med kärleken. ju mer kärlek, desto mer oro.
ska ni försöka få kollat kön på UL? spännande... gör ni UL på SÖs hoppas jag ni kommer till Åsa (Bergman?) -hon är guld!
Skicka en kommentar