torsdag 24 januari 2008
Det värsta
Jag har under hela graviditeten varit orolig för att det värsta ska hända och nu har det värsta hänt bloggvännen Åsa. Allt hopp, all förväntan, all glädje har tagits ifrån henne och hennes man. Mina tankar återvänder hela tiden till henne, dem. Det är som att stå brevid och tvingas se någon annan uppleva ens värsta mardröm. Allt är så fel. Det ska inte gå så här. Ingen ska behöva uppleva något sådant. Det är för mycket, för hemskt. Jag får ont i kroppen bara av att tänka på det. Och så spritter någon av småttingarna till i magen och jag håller lyckan försiktigt i min hand. Försiktigt och någonstans lite skuldtyngt, sorgset. Jag förstår att min lycka inte har något med deras olycka att göra. Ändå känns det fel, så fel. Att denna lycka har tagits ifrån Åsa. När hon också borde ha fått hålla den i sin hand. Så orättvist. Så hemskt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
FY bubblan! Jag läser hos henne och gråter. Att livet kan vara så orättvist!
Tack Ribbolita! Glädjs åt dina underverk och vårda dem och er! Jag trodde jag skulle bli bitter och arg, men än så länge har ett lugn och en ödmjukhet spridit sig i mig. Jag önskar er all lycka och jag glädjs åt er i vår sorg. Kram
Du är så klok, Ribbolita. Det har jag sagt från början.
Vissa saker borde helt enkelt aldrig få hända, var finns meningen? Ingen kan se den.
Jävlar. Rent ut sagt.
Den där bebisguden.... borde någon ta ett rejält snack med. lite mer rättvisa och generositet från h*n skulle sitta fint.
Skicka en kommentar