Många tankar

Det är omvälvande att bli förälder. Många tankar om hur jag vill vara, hur det är, och hur det kanske kommer att bli föds. Allt kretsar kring våra små underverk just nu. Ibland gör vi utflykter i verkligenheten. Då känns allt overkligt. Overkligt att andras liv flyter på när våra är förändrade för alltid. Så starka känslor trots att de nyss kom in i våra liv, trots att deras agerande skulle klassas som psykisk terror om det var någon annan som agerade så mot oss. Och ändå är allt så självklart. Så stort. Så starkt. De finns hos oss nu och då är det viktigaste att allt är bra för dem.

Lilla J ligger i bärsjalen på mitt bröst nu när jag skriver. Snusar fridfullt. Så nöjd bara av att vara hos mig. Det är också slående och stort. Deras totala tillit och kärlek. Att de kan bli glada bara av att jag kramar dem, att jag bär dem, eller att jag matar dem. De sover fortfarande max tre timmar i sträck dygnet om. Det är tungt, men vi sover i skift och det går. Vi är nästan aldrig irriterade på dem. Det går inte att vara det. De är för fantastiskt fina även när de är arga. Och man vill bara göra dem glada igen.

De kan båda vända sig från mage till rygg nu och har utvecklat olika skrik för olika behov. Det är häftigt att inse att vi hör skillnad. Att vi börjar lära känna dem nu. På onsdag ska vi tillbaka till sös för återkontroll. Det känns spännande.