Förlossningen blev fin och det är jag väldigt glad för. Vad vi inte var förberedda på och inte heller förbereddes på av läkarna var tiden efteråt.
Jag hade ingen aning om att det skulle vara så sjukt jobbigt efter ett kejsarsnitt. Jag är medveten om att läkningsprocessen upplevs väldigt olika, men för mig har det varit superjobbigt.
Första veckan fick jag morfinsprutor mot smärtan, så den var uthärdlig. Så länge jag inte försökte sitta, gå, eller värst av allt - resa mig upp från sängen. Kluvenheten var hemsk. Jag ville vara med barnen hela tiden nere på neo och samtidigt kunde jag knappt stappla ner dit utan att känna mig svimfärdig. Min man var med dem hela tiden, men det kändes i alla fall hemskt att ligga och vila i sängen när jag istället kunde ha varit hos dem. Bortsett från smärtan och tröttheten så blev tarmarna helt förstörda av snittet (tydligen väldigt vanligt). Jag hade jätteont i magen och kunde när som helst behöva stappla iväg till toaletten och hoppas på att jag hann fram i tid.
Det har givetvis blivit bättre med tiden, men det har tagit mycket längre tid än jag trodde och jag har fortfarande ont i såret när jag sitter eller går. Kan inte gå längre sträckor, eller sitta någon längre tid. När jag reser mig gör det ont i livmodern. Jag har superjobbiga kramper flera gånger per dag och särskilt innan jag går på toaletten (tarmarna är fortfarande inte bra), det gör ont att gå på toaletten (oavsett vad jag ska göra) och magen är fortfarande svullen och öm. Det har ändå gått 4 och 1/2 vecka nu och då trodde jag att man skulle vara hyfsat ok, men icke. Jag känner mig fortfarande begränsad i relation till småttingarna. Inte som i början, men jag kan inte göra allt som min man kan göra, t.ex. är det han som får bada dem för jag klarar inte den ställningen. Det är tråkigt.
Vid mitt utskriningssamtal var det ingen som berättade att det kunde vara så här och det står inte heller en rad om det i någon av våra böcker om graviditet och förlossning. Jag ringde min specialistläkare förra veckan och fick en undersökning, men hon kunde inte se något onormalt. inte heller hon upplyste tydligt om vad jag kunde förvänta mig. Hon ska ringa igen i morgon och då ska jag fråga om hur lång tid det tar tills jag känner mig helt bra, om jag kan göra något för att minska mina bevär, och om besvären är vanliga.
Om det var någon som läser detta som trodde att kejsarsnitt är ett lättare alternativ, så har jag i vart fall svårt att tro det. Även om jag inte har någon personlig erfarenhet av vanliga förlossningar. Kejsarsnitt är jobbigt efteråt och vanliga förlossningar är jobbiga under tiden de pågår. Det är bara jobbigt på olika sätt. Mina nuvarande begränsningar i förhållande till småttingarna gör att jag aldrig själv skulle välja kejsarsnitt om jag hade ett val.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Vad oerhört tungt det verkar. Kramar till dig! Tror liksom du att många inte inser att ett kejsarsnitt är en stor bukoperation. Med allt vad det innebär efteråt. Det pratas mycket lite om hur man kan komma att må efteråt så det är klart att det kan bli en chock. Så fort barnet eller barnen är här utgår "alla" från att det är frid och fröjd, säger grattis och sen är ju mammans besvär "glömda". Men det kan besvisligen vara otroligt tungt att bli snittad, att inte kunna röra sig som man vill, inte ta upp sina barn, gå på morfinsprutor, ligga i en säng och ha ont. Ibland när man pratar med folk får man känslan av att kejsarsnitt skulle vara nån sorts räkmacka. Jag är väl lite tvärtomare, för jag räds ett kejsarsnitt. Men jag vet ju inte, för jag har aldrig gjort det. "Bara" fött naturligt. Och det är väl en jäkla grej i sig och man går ju knappast normalt då heller på ett tag när det känns som en lastbil har tryckts ut ur ens mörbultade underliv och magen funkar inget vidare och så vidare -men det är ju ändå milsvid skillnad mot att vara nyopererad, snittad, helt klart. Det är jag övertygad om. Får jag ynnesten att välja min tvillingförlossning vill jag föda naturligt. Men med tanke på att 50% av alla tvillingförlossningar är kejsarsnitt tvingas man ju i tanken att hålla alla alternativ öppna...
Hoppas, hoppas du känner dig bättre snart. Stora kramar!
lillawi
Efter mitt snitt fick jag Voltaren som smärtstillande. Jag förstod det inte då, trodde att tarmarna var i olag efter snittet, men faktum är att jag blir vansinnesdålig i magen av Voltaren. Jag får hemsk diarré. Så, hör med läkaren om du kan få något annat smärtstillande än vad du äter nu, för det kan vara det som spökar med dina tarmar.
Jag upplevde tiden efter mitt snitt som mycket lätt, samtidigt som jag har hört av min kusin som fick tvillingar vid samma tidpunkt, att hon hade lika jobbigt som du. Det kanske beror på att magen varit så mycket större.
Kram och kämpa på! Och hör med läkaren ang alternativa smärtstillande mediciner, det kan hjälpa!
Jag tycker att jag verkligen fått information om hur jobbigt ett snitt kan vara, har bara hört skräckhistorier som din, så jag var(/är) livrädd för att det skulle bli snitt. Jag tror verkligen inte att det är lättare att bli snittad, det är därför jag tycker att det är så märkligt att många absolut vill ha snitt trots att det inte är medicinskt motiverat.
Vad tråkigt att du var så oförberedd, då tror jag att det känns ännu värre. Och jag hoppas verkligen att du blir helt bra snart!!!!
(Jag sprack förresten väldigt mycket när jag födde vaginalt, så jag kunde varken gå eller sitta ordentligt de första sex veckorna efter förlossningen (att gå på toaletten var nästan bara att glömma) det kanske tröstar dig att veta att det kan finnas ett jobbigt efteråt annars också ;-) )
Kramar
Tror att det är många som inte är medvetna om vad ett snitt gör med kroppen. Jäkligt konstigt att den informationen inte är mer spridd.
Det var inte Voltaren jag fick, det var Diklofenak. Diklofenak from hell! Om du äter detta fantastiska bantningspreparat så be att få någonting annat. Det är HEMSKT för magen.
Usch, jag lider med dig. Fast jag kan ju säga att jag kände mig också väldigt oförberedd på tiden efteråt fast jag födda vaginalt. Jag kunde inte gå eller stå längre tid än fem minuter på flera veckor, och hade verkligen jätteont, det var jobbigare än själva förlossningen - som jag har extrem ångest för, eftersom jag är gravid igen nu. Troligen beror det för min del på att det gick väldigt fort och jag fick sy väldigt mycket. Jag håller i alla fall tummarna för att du snart känner dig bättre! Grattis till bebisarna, vad mysigt med tvillingar!
Skicka en kommentar