Bättre nu

Matförgiftningen är nu över och hade dessutom av någon anledning den positiva effekten att kramperna i tarmarna försvann med den. Om det håller i sig var det helt klart värt lite kräks för de var vidriga.

Känner mig faktiskt bättre nu. Det har vänt. Bara att kramperna är över är ju fantastiskt, men även det onda i övrigt gör lite mindre ont. Det är en sådan lättnad.

Småttingarna fortsätter växa lilla J väger nu 3,2 och lilla S 3,1 och de har vuxit ur både sina prematurblöjor och de flesta av sina prematurkläder. Det är så härligt att se att de växer och mår bra. Sover gör de fortfarande i maxpass om 2-3 timmar, så vi sover i skift på nätterna och dagarna för att orka. Det är ändå otroligt vad mycket mindre sömn man klarar sig på när man måste och hur självklart det känns att sätta deras behov först.