söndag 28 september 2008

Ensamma i sovrummet

Natten ensamma i sorummet blev svårdefinierad. Bra - eftersom vi hann komma er i djupsömn för första gången sen maj, dålig - eftersom det är gräsligt att bli väckt när man sover tungt och extra gräsligt om man dessutom måste gå ut genom rummet och in i deras rum bara för att stoppa in en napp eller vagga lite. Vi ger det några dagar och ska sen utvärdera vad som är värt mest. De sov bra och verkade i allafall inte det minsta bekymrade över vårt försök.

1 kommentar:

Kattmamman (a.k.a. Bridz) sa...

Till skillnad från barn som kommer ett och ett är ju era små inte ensamma i rummet. De har ju varandra. Så de fortsätter ju att samsova, även om de inte är med er.