Första smakportionen

Igår var det dags. Stolarna från Ikea var inhandlade, heltäckande haklappar likaså. Det var dags för den första smakportionen gröt. Vi skulle börja med gröt för att gluten helst ska introduceras i skydd av bröstmjölk och vi vet inte hur länge till den räcker. De satt så kavata i sina stolar och det var inte mycket gröt som kom ner i magen, men en massa kom kring munnen och på haklappen. Båda var ändå förvånansvärt nöjda och nyfikna på detta nya klibbiga som de fick i munnen.

Lilla J:s amning verkar också vara slut nu. Hon skriker som en stucken gris så fort hon får se bröstet och vägrar ens att ta det i sin mun. Det brukar bli så i den här åldern när de får så mycket flaska som de får sa BVC Jill. De kommer på att det är mycket mindre jobb med flaskan och egentligen ett tecken på att de börjar bli smarta. Det går att häva säger BVC Jill och amningsjouren, men bara om hon inte får någon flaska alls och vi låter henne skrika och hungra i några dagar till hon ger sig. Vi orkar inte det. Inte med lilla S också. Jag orkar inte heller därefter endast amma henne. Jag behöver avlastningen med flaska från min man för att orka. Så nu verkar amningen vara över. Vi ska kämpa några dagar till, men sen får det vara nog. BVC Jill tyckte inte att matningen skulle bli en kamp, utan att det isf var bättre att vi gav upp. Lade vår energi på annat. Jag ska försöka fortsätta pumpa ur till de är sex månader och hoppas att jag inte sinar innan dess. Det finns en risk för det när inget barn hjälper till och triggar med sin amning. Det känns sorgligt. Tyckter om att amma nu när det inte gör ont längre. Tycker om närheten och är orolig att jag ska sina för tidigt. Men det är som det är och jag har inte orken att ta kampen.

Lilla J greppar sin bitring nu och kan föra den till munnen själv och tugga på den. Hon lärde sig att stå i tisdags och sedan dess vägrar hon att sitta mer än korta stunder. Hon står spänd i hela kroppen som en fiolsträng och putar med magen och är bara så bedårande så man dör. Lilla S kan stå litegrann, men knixar med knäna nästan direkt. Han däremot är en riktig snackpåse och pratar hela tiden och ler med hela ansiktet om man lyssnar på vad han säger och svarar honom. Pruttar man honom i halsgropen och på magen gurglar och skrattar han av förtjusning.

I natt somnade de åtta och vaknade tolv, två, fyra, fem och sex. Sex var de som vanligt urpigga och vägrade ligga i sängen en sekund till. Då fick jag gå upp och leka med dem fram till åtta när pappa tog över och jag fick två timmar till välbehövlig sömn. De som varit så duktiga och bara vaknat två gånger per natt. Hoppas att det beror på att de är snoriga och kommer att gå över till den 1 oktober när maken börjar jobba...