Amningsträningen resulterade endast i tröstlösa skrik mot mitt bröst utan tillstymmelsen till sugande. Efter veckan i Roslagen har vi nu bestämt oss för att det får vara nog. Tre månaders kämpande får vara tillräckligt. Det känns sorgligt att jag aldrig kommer att få den närheten med honom och inte bra att han bara kommer att få bröstmjölk så länge jag orkar pumpa, men det känns som att vi inte kan göra mer. Jag ska i alla fall försöka fortsätta pumpa ur så länge jag orkar istället. Just nu känns det helt ok att göra det några månader till.
I övrigt var Roslagen fantastiskt. Vi fick helpension och barnvakt kl. 07.00 varje morgon. Dessutom massor med grillat, kvällsdopp i 26 gradigt vatten och egen tid tillsammans. Samtal på klippan vid viken. Hur fantastiska svärföräldrar har jag inte?? Dessutom var det underbart att se dem med lilla J och lilla S. Se hur de började lära känna varandra. Få en egen relation.
Nu bär det av till Gotland två veckor och min pappa och hans fru (en vecka med dem och en vecka själva). Jag längtar! Har inte alls semestrat klart ännu...
Nu är de redan 12 veckor och väger över 5 kilo - det är inte klokt vad tiden går fort. Tittade på bilder från deras första veckor häromdagen och fick tårar i ögonen. De var så små, så sköra, våra älskade barn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
vad skönt att ha kommit till beslut! är helt övertygad oma tt det kommer kännas lättare nu när ni bestämt er.
ni är BRA föräldrar som försökt, ventilerat, funderat och slutligen fattat beslut.
KRAM
Skicka en kommentar