söndag 24 augusti 2008

Mina skatter

Möhippan blev superlyckad och var en härlig paus från föräldrarollen. Helt plötsligt var jag bara jag - kompisen, tjejen, partypinglan - som så många gånger tidigare, men med en väldigt stor skillnad. Jag har två fantastiska skatter hemma. Det var så härligt att bara kunna njuta av att vara alla de sakerna och samtidigt mysa för mig själv vid tanken på mina skatter här hemma. Fick bita mig hårt i läppen för att inte bete mig som så många andra föräldrar före mig. Glömma att skatterna bara är min skatter och att alla andra inte alls är lika exalterade över dem som jag, inte vill höra alla detaljer om skatterna och inte heller se hundra bilder på skatterna... Låta möhippan handla om den blivande bruden och inte om mig och mina skatter. Det gick faktiskt väldigt bra. Jag visade inga bilder förutom när jag tillfrågades och berättade bara om skatterna när jag fick frågor. I övrigt pratade jag om andra saker och det var ju faktiskt också skönt. Att få lite nya intryck. Inse att världen fortsatte snurra och få höra roliga saker om vad som hänt i alla andras liv sedan jag försvann in i min bubbla. Och sen det bästa av allt - skatterna var kvar när jag kom hem och de låg och snusade i sina sängar och mitt hjärta svämmade över av all kärlek. Sen däckade jag helt utmattad och sov till fem när det var dags för mig att gå upp och mata, och byta och pussa på magen och snusa i nacken och bita i kinden. Gostrollen!

3 kommentarer:

Uniflora sa...

Blir glad när jag läser ditt inlägg. Det måste vara underbart att komma hem till de små igen efter en fin kväll ute. Kram

Tingeling sa...

Håller med Uniflora! Det låter så fantastiskt att få gå ut och vara kvinna, kompis, partypingla och så komma hem till älsklingarna.
Du är klok som tänker som du gör, du har ett annat bagage än många andra, vilket gör att jag tvivlar på att du kunde göra "fel" eller inte ta hänsyn till andra eventuellt barnlösa, ofrivilligt eller frivilligt.
KRAM och roligt att du hade en kul kväll!

Anonym sa...

Åh vad mysigt! Ja man blir glad av att läsa som Uniflora skriver.
Kram Anna-Bell