Tack för peppning. Var på BVC idag, de vägde vägde 4492 och 4565 gram. Nu har han gått om henne i vikt. De är redan så stora, helt underbart.
Jill, BVC-tjejen, gav oss ett amningsträningsprogram. Nu ska jag försöka amma honom tre gånger per dag under fem dagar. Varje gång ca 10 minuter. Först börja med plasttutan och sedan när han kommit igång försöka ta bort den. Den fungerar tydligen bara tills de är tre månader och måste arbetas bort. Så får vi se hur det går. Skönt att ha en plan i alla fall. Hon tyckte även att min urpumpningsplan var bra, dvs. att pumpa ut i två månader till. Att de helst skulle få i sig lite bröstmjölk varje dag i vart fall tills de börjat äta produkter som innehåller gluten. Det känns helt ok. Pumpningen är jobbig, men det fungerar. Tiden går fort. Och om träningen ger resultat och han börjar amma bra så kan jag ju sluta tidigare.
I övermorgon bär det av till Roslagen en vecka och semester med svärföräldrarna. Ska bli underbart med lika delar avlastning och Sverigesommar (vem hade trott att jag skulle se fram emot en hel vecka med dem för några år sedan, tänk vad lite sömnbrist kan göra...). Bad, bastu, grillning och mygg...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
hoppas det funkat med träningen.
förvånande, hur laddat det är med amningen, hur ens mammakompetens ibland känns som den sitter i brösten.
i huvudet vet du ju att det inte är så. du är dina småttingars allra allra bästaste kärleksfullaste mamma!
flaska eller bröst -det är kärlek och närhet de behver mest och det får de!
KRAM
Så oerhört skönt att de växer som små tokar! Och att göra en plan för amningen måste också kännas bra. En plan, så får man ta det därifrån sen. Det är ju som Kapybaran skriver, kärlek och närhet får de ju i överflöd och det är viktigast. Amning i all ära, men nånstans måste man få livet och matningen att fungera också och i det läget är det verkligen inget "nederlag" om man slutar amma.
Pussa småttingarna!
Skicka en kommentar