Separationsångest och spänd förväntan

Tänk att man kan ha så motstridiga känslor. Idag ska jag på möhippa och jag ska vara borta sex kanske till och med åtta timmar från mina finaste. Det ska bli underbart att få klä sig fin, prata massa tjejsnack, träffa folk, och göra roliga saker utan avbrott, men också hemskt att vara ifrån mina finingar så länge. Jag är inte orolig för deras skull. De kommer att vara med världens bästa pappa assisterad av farmor och farfar. De kommer att ha det toppen. Men ändå ska det bli både fantastiskt och helt hemskt. Jag längtar redan hem igen och jag längtar redan efter att få gå. Konstigt, men det är nog bara att vänja sig... Och det är ändå extremt skönt att de utan undantag tar nappflaska så att även jag kan få pauser. Kan få göra annat och få energi att bli en bättre mamma. Tjejmiddagar ger energi.

I förgår hade vi fyraårig bröllopsdag och firade på supertrevliga men svindyra italienaren Mancini (Döden i grytan är sjukt mycket bättre och mer prisvärd). De var underbart att bara få vara vi igen, få prata utan avbrott och få hångla fnissigt i gränden utanför. Hångel ger energi. S och J sov sött när vi kom hem igen och hade haft det mycket bra med farmor och farfar. Det är så skönt att de fick lära känna varandra så bra i Roslagen och att vi kan känna oss helt trygga med att de har det bra med dem.