onsdag 5 mars 2008
Vi outade lite
Det var skumt att vara på föräldrakurs. Lite som att gå i skolan igen. Frågan om IVF kom bara upp en gång med ett par och då berättade vi. Det kändes konstigt. Men ändå inte fel. Men ändå konstigt. Läskigt. Kan ha varit situationen lite också. Som var konstig. Alla som satt där med sina magar och berättade om när de skulle få barn. Och jag som fortfarande bara kan säga när våra småttingars födsel är beräknad. För jag fattar fortfarande inte. Kan fortfarande inte utgå från. Att vi ska bli föräldrar. Att vi ska få barn. Att inget kommer att hända på vägen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Visst känns det som att man själv är den enda som går igenom svårigheter, men som du säger - alla har sina sorger och problem. Inga är jämförbara.
Att outa eller inte är svårt och det enda som är rätt är att köra sitt eget race. Gör det ni känner är rätt. Vad gör det om det sitter fler ivf-människor där om det inte känns rätt för er?
Jag förstår hur skumt det är med tanken på att det faktiskt blir ett barn (eller ja - två) i slutändan.. men jag lovar - det är så. Kram
Jag hatade de där föräldrarträffarna. Det kändes som att vi (jag) var så långt ifrån alla andra.
När vi gick varvet runt och skulle berätta vad vi var mest rädda för under förlossningen pratade de andra om rädslan att spricka eller tappa kontrollen. Själv var jag livrädd för att barnet inte skulle överleva, de andra verkade inte ha haft en enda tanke åt det hållet.
Sen är ju Lillkatten född i början av januari, och det var något par som hade bf 24/2 och något annat par som var beräknade till 31/12 och så klart väckte detta mycket munterhet och gav upphov till många kommentarer om hur dåligt planerat det var och jag tog jätteilla vid mig av kommentarerna. Jag var rätt känslig just då ;-)
Skicka en kommentar