v. 30 (29+0)

Sov exakt hur dåligt som helst i natt. Vaknade varannan timme hela natten och höll på att bli galen för att jag inte kunde andas, hade ont i ryggen, var kissnödig etc. Morr. Sjukt skönt att veta då att jag kunde sova middag hela dagen om jag ville. Detta med att vara sjukskriven har helt klart sina fördelar.

Påsken har varit mycket bra. Vi har träffat familj och vänner, ätit god mat, tittat på film, gått promenader, ätit godis och latat oss. Jag har även kommit igång med gravidyoga och hunnit med två pass under helgen, vilket jag är mycket nöjd med. Ställningarna är så pass okomplicerade att det inte är något problem att utföra dem hemma. Mycket bra.

Vi var på tillväxt-UL i torsdags. Det var inte roligt alls när UL-barnmorskan fick en rynka i pannan och sa att hon ville att UL-läkaren skulle titta också eftersom killen var lite liten. Då var det verkligen toppenskönt att vara på UltraGyn och att specialist UL-läkaren kunde ta emot inom tio minuter. Han tittade på alla flöden i navelsträngarna och till min livmoder och allt såg bra ut. Han sa att det var det viktiga, men att han ville följa upp med ett nytt UL om två veckor. Vår vanliga läkare sa att det var helt ok om de var lite små, så länge de följde sina egna kurvor och att det var därför som de ville göra tätare kontroller. För att se om det var så. Alternativet är att de tar ut småttingarna i förtid, men då måste ju riskerna med att låta dem vara kvar väga över. Så var det verkligen inte nu. Det kändes lite bättre när vi gick där ifrån, men ändå skakigt. Vi vill ju bara att de ska säga att allt ser toppen ut.

Sötsmåttingarna, som sparkar så att det står härliga till nästan hela tiden. Nu ligger båda med huvudet nedåt, mycket trevligt för min blåsa... Igår blev killen ilsken som ett bi när jag lade mig på hans sida för att sova. Han sparkade och sparkade, men jag vägrade byta sida. Någon måtta får det ju vara. Jag kan inte gärna sova bara på en sida. Det är svårt nog som det är att få till lite sömn.