Småttingarna är bråkiga och river och sliter i min mage. Får mig att kräkas och att vara konstant illamående. Trött är jag också - hela tiden. Försöker acceptera det och vilar mycket. Fokusera på att det är något positivt, att det betyder att de växer och mår bra inne i mig. Använder helgen till vila. Det blir mycket bokläsning och filmtittande just nu. Igår när vinden ven utanför och regnet föll så var vi hemma hela dagen. Läste, sov middag, tittade på film. Känns galet slappt, men inser att jag måste ta hand om mig om jag ska orka.
Vad gulliga ni är - vilken värme. Blir som alltid varm och rörd. Fantastiska ni. Kapbybaran - du kommer att ångra ditt erbjudande... ; ) Känns som om jag har hundra frågor till dig. Du som redan har gått igenom detta och nu är mitt uppe i ett liv som tvillingmamma. Fick en kort stund för mig att det var du på bussen med tvillingarna (trots att jag vet att de är fem och inte åtta månader) och tänkte på vad konstigt det är att vi skulle kunna mötas, till och med prata med varandra utan att veta att vi redan delar så mycket.
Både jag och min man känner att mycket förändrades i och med vårt besök på Sophiahemmet. Allt blev mer verkligt. Vi har haft lättare att ta emot glädjen. Tillåta oss att känna den. Våga tro på att det kanske blir så här nu. Att småttingarna faktiskt kommer att stanna hos oss och växa hos mig. Samtidigt orsakar glädjen rädsla. Desto mer glädje, desto mer rädsla för att förlora den.
Tvillingar - fortfarande svårt att förstå. Två småttingar att ta hand om. Älska. Vilken rikedom. Ofattbart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
honey, you just hit me! hade gärna gärna haft någon att fråga för ett år sen, så om jag kan hjälpa till gör jag det gärna. :-)
skriv på tjenare25 detmagiskatecknet yahoo punkt se så svarar jag med min "riktiga" adress.
och nej, det var inte vi. vi har aldrig ens åkt buss med knytten ;-)
Ja, du har rätt, vilken oerhörd rikedom!
Men kom ihåg att du har rätt att klaga också om det känns så. Om du mår dåligt, är trött och ledsen. Det får man också känna även om man berikats med livets största gåva. Dessutom två på en gång! :)
KRAM.
Syskonkärlek redan på milimeternivå! Vad härligt att höra :)
hej
Jag lider med ditt illamående samtidigt som jag glädjs så för era två under. Jag hoppas dock du kan få njuta fullt och må helt bra riktigt snart!
Skicka en kommentar