Huvudförhandling i Göteborg

Är nere i Göteborg på huvudförhandling. Har lyckats undanhålla mig från att kräkas under förhandlingen vilket får ses som ett framsteg. Var iof tvungen att smaska smörgås i örat på delägaren under hans sakframställan för att dämpa illamåendekänningarna, men i alla fall... Han påstod efteråt att han hade full förståelse och att det var helt ok... Kräktes innan det förberedande mötet med klienten igår, men det räknas ju nästan inte.

Har efter två mycket intensiva dagar kommit fram till att jag inte orkar som vanligt, inte tänker som vanligt och att jag tycker allt extra arbete känns som en börda istället för något nytt och spännande. Jag är verkligen inte mig själv längre. Trots att jag under två timmar på hotellrummet igår varit sjukt sugen på coca cola lyckades jag inte komma på att det antagligen fanns i minibaren, utan låg istället på sängen och tjurade. Hur förvirrat är inte det??

Inser att det är naturligt, men har ändå svårt att vänja mig vid det och agera därefter. När delägaren igår föreslog att jag skulle ta korsförhören av motpartens vittnen idag svarade jag således automatiskt - gärna. Vilket jag ångrar idag. Har fullt sjå med att orka igenom förhandlingen och klarar egentligen absolut inte den extra anspänning som det innebär. I vanliga fall hade jag sett fram emot utmaningen - nu är jag istället på gränsen till gråtfärdig. Det är bara att inse att graviditeten förändrar mycket.