Jag börjar bli lite tjock. Det har kommit på bara några dagar. Snarare lönnfet än gravidtjock, men i alla fall. Småttingarna fortsätter att bråka. Men jag klagar inte så länge de växer och mår bra där inne. Tänk att de redan är ca 4 cm stora. Helt otroligt. Tiden sniglar sig fram - vill vara i v. 13 NU.
De ringde från specialistmödravården igår. Vi ska dit på måndag morgon. Det känns bra. Ska bli skönt att få prata med någon som är van om vad vi har att förvänta oss, vad vi ska tänka på etc. Tack Kapybaran för allt ditt stöd och dina tankar - det hjälper mer än du anar. Ska även bli skönt att få göra VUL igen. Vill ju hela tiden få bekräftelse på att allt ser bra ut.
En stor fråga för oss just nu är om vi ska be om att få göra NUPP-test eller inte. Det erbjuds ju inte det eftersom jag är under 35. Jag tycker att det är svårt. Orkar inte med en sak till att vara nervös över och vet inte alls hur vi skulle reagera om något verkar vara fel. Min man tycker att det alltid är bättre att veta, än att inte veta. Så har man något att förhålla sig till i alla fall. Vi ska prata med MVC om detta. Hoppas att beslutet klarnar lite då.
En annan sak jag tänker på just nu är min vän. Hon som jag pratat om tidigare. Vi ska hem till henne och hennes man på middag på lördag och jag är redan nu nervös för att hon ska säga något okänsigt. Hur sjukt är inte det?? Men att vi behövt gå hela vägen genom IVF är fortfarande en stor sorg för oss. Inget vi tar lätt på. Något väldigt känsligt. Hon har svårt att förstå det. Hon hade det innan och hon har det ännu mer nu när allt gått bra. För oss är det inte så enkelt. Eftersom det är så känsligt är det svårt att förklara för henne.
Många tankar just nu. Det är i alla fall skönt att ha kommit halvägs igenom vecka 10. Små steg framåt hela tiden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag förstår dina tankar om din vän. Det är svårt att veta hur man ska reagera "rätt". Hur man ska få dem att förstå på riktigt och hur mycket man ska orka själv innan man ger upp. Jag hoppas att hon försöker att sätta sig in i er situation bättre - även om hon inte förstår så kanske hon kan acceptera att det är era tankar.
NUPP - det är svårt. Samtidigt ett så enkelt test att varför inte. Frågan är vad man gör om man får ett tråkigt svar... Lycka till med ert beslut.
Vecka 13 är snart här, men du har nog rätt - det känns kanske inte så annorlunda då, men delmål är bra!! Kram
Ja tiden sniglar sig fram i början men sedan går det snabbare på något vis.
Vi gjorde inte NUPP. Sambon tyckte att det var självklart men jag tänkte att det är den som det är där inne i magen och ett NUPP är ju inte exakta siffror utan en riskbedömning. Jag tänkte att om de sa "Det är 50% risk att det är något fel på barnet" så skulle jag inte kunna njuta av att vara gravid. Jag hade nojat sönder mig själv. Man gör ju ändå ultraljud och jag var inte i någon riskgrupp. Så var det för mig men jag förstår även om folk vill göra NUPP. Hoppas ni kommer fram till vad just ni vill.
Kram!
Hej! Jag har skyddat min blogg av olika orsaker, men vill gärna ge dig tillgång till bloggen. Kan jag få din epostadress så att jag kan lägga till dig i listan? Eposta mig gärna på 74mariachi@gmail.com om du vill ha tillgång till bloggen.
Jag resonerade som anna-bell vad det gäller NUPP.
Vi var helt säkra på att vi inte skulle ta bort ett barn som var livsdugligt utanför magen, och därför gjorde vi inte något NUPP.
Är något fel (som går att se redan på fostret) får man veta det vid stora UL så man får tid att förbereda sig.
Vi gjorde KUB (Nupp och blodprov) och hade redan innan en plan för vad vi skulle göra om vi fick "dåliga" siffror. Det tror jag är det viktigaste, att man är på det klara med vad man kommer att göra av beskedet oavsett form.
Om känsligt: nu har hela IVFen bleknat till ett vagt minne (jo faktiskt!), men då, för ett år se'n, var det fortfarande en stor sorg. eftersom vi inte berättat om ivfen var det emellanåt j-t tungt att bara bemöta all glädje som vi översköljdes av. svårt.
Skicka en kommentar