I natt vaknade lilla J första gången vid halv tolv, sen vaknade lilla S halv två, tre, och fyra och sedan vaknade lilla J igen fem. Åhh, vad härligt det är med snoriga bebisar. Ingen näsfrida eller blöjbyte hjälpte, så vid halv sex var det bara att ge upp och gå upp med lilla J. Sen sitter vi i soffan och gosar jag och min dotter. Hon borrar in huvudet under min haka och jag killar henne i nacken och tittar på alla ljus i husen runt omkring. Jag viskar jag älskar dig i hennes öra och känner att orden inte räcker till för att förklara mina känslor. Tänk att just ni som är världens finaste fick komma till oss viskar jag sedan och ögonen tåras.
I fredags satt lilla J själv för första gången. Lilla S övade men fick inte till det på egen hand utan att tippa. Nu är det dags för första sovpasset och jag ska så snart de somnat kasta mig ner i sängen igen. Inte för att jag inte uppskattar att se dagen gry men...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Mina ögon tåras när jag läser. Kärleken måste vara obeskrivbar och underbar. Kram
det finns inte så mycket som slår känslan av att sitta med sitt barn i famnen en tid när få andra är vakna och känna den där enorma samhörigheten.
och det skriver jag trots att jag är extrem kvällsmänniska och avskyr morgnar.
Kärlek!
Skicka en kommentar