v. 16 (15+0) - Magen växer så det knakar

Mysigt! Känns konstigt att bli exalterad över att bli tjock dock... Maken är också exalterad och klappar massor på magen. Innan vi ska somna så ligger han med handen på magen en lång stund. Det är så härligt att vi delar denna glädje.

Har fortfarande inte gått upp ett gram, men så länge magen växer så har jag bestämt mig att jag inte ska oroa mig för det. Det ska ju vara så olika.

Vi hade julmiddag på jobbet i fredags. Två minnesvärda händelser bar jag med mig därifrån.

Det ena var att en av delägarna i sitt tal tyckte att det var en bra idé att berätta att jag skulle bli mamma till våren. Hon hade inte ens kollat med mig innan om det var ok. Hur sjukt är inte det!! Visste iof sedan tidigare att hon var störd, men ändå???

Det andra var att en annan av delägarna (som satt bredvid mig) efter talet gratulerade så mycket och sedan berättade vilken gåva han tyckte barn var och om hur svårt han och hans fru hade haft att bli med barn. En lång sorglig berättelse (som jag kände igen allt för väl, men kände mig som en lögnare för att jag inte kunde säga det) med ett solskens slut. De lyckades på sitt åttonde försök. Jag fick tårar i ögonen när jag tänkte på alla er som fortfarande kämpar och på hur svårt det är att veta när man ska ge upp. Tänk att de fick sin dotter till slut. Vilken fantastiskt gåva och åhhhh vad jag önskar att ni ska få den under 2008! Och det enda jag kunde svara var att jag var glad för deras skull - det kändes så fjuttigt.

Här är mycket att göra innan jul, men nu har jag inte kräkts på en vecka, så jag klagar inte.